Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.292
uppfriskat oss med livad matsäckskorgen hade att bjuda, och
beredde oss nu att gå i land för att se något af clfscenerict
från stranden. 1 tysthet hoppades jag äfven att hinna göra
ett eller annat besök i kyrkobyn, för att möjligen få syn på
några af de omtalade »ros-täckena», fransflätningarne och
banden, m. m. Häraf blef dock intet; endast Ny kyrka togs i
betraktande. Den var af trä, utvändigt täckt med en [-f]ell-formad-] {+f]ell-
formad+} beklädnad och målad med rödfärg, invändigt hvitmenad
O’ o
och sirad ined förgyllningar, hvilka med sitt granna men
enformiga hölje täckte äfven de gammaldags altarprydnaderna,
hvilkas snidade bildverk ursprungligen varit målade i
lifliga färger. Klockaren gaf på mina frågor endast fåordiga
svar, med en min påminnande om »vi presterskapet»; dertill
började det smådugga, och slutligen erinrade man oss att
ångbåten gått vidare och .att vi måste påskynda våra steg för att
vid Norra Stöllet åter kunna hinna honom. Här väntade
vi också båten sittande i ett skjul, der man anbringat en
liten såg, under hvars blad de unga timmerstockarne, sedan
de på små underliga drögar släpats ned från skogen, läto med
jemmer och klagan förvandla sig till plank. Situationen var
icke behaglig. Vår vänlige ledsagare sökte förgäfves muntra
oss med notiser om folket och trakten; en grupp skolynglingar
och ett par studenter, som tycktes stadda på fotresa klefvo
tysta och surmulna omkring i stenrösen. Pappa och Mamma
o
hade med Alinum sökt skydd under det otillräckliga
familjc-taket af en »en tout cas»; sjelfva det unga Sverige hade
förlorat något af sin hoppfullhet och fann ångbåten allt mindre
»kilig» ju längre tiden led. Jag gjorde med min reskamrat
säkert en trist figur under intrycket af misslynthet i förening
med hufvudvärk och öronpina. Men ändtligen hördes
ångbåtens andfådda stämma blanda sig med timmerstockarnes
jemmer, och glada funno vi oss snart åter ombord och på väg
allt vidare norr ut. Bergen drogo sig nu närmare strand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
