Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
och streck på kjolen och röda prickar och streck till ögon,
näsa och mun, saflranshästar med korintögon, hela berg af
randiga karameller och sirapsknäck i strutar. Utmed staketet
till stadsängen hade de resande konstnärerna sin plats anvisad,
han med lyckans stjerna och den onde i en karafin, den blinda
frun med harpan, han som »gjorde vigheter» på en matta, han
som förevisade det sista mordet, och den lilla svartmuskig»
flickan, som spelade handklaver och dansade som en vanvettig
och sjöng utländska visor med en gäll, fräck röst, afbruten
af vilda tjut: »Finchè la notte dura — aoh! aoh! — potrem
ci divertir — aoh! hallaloh!»
Dessa konstnärers publik utgjordes mest af bondpigor och
skolgossar; men ett litet stycke ifrån den tätaste hopen stod
verkligen en herre lutad mot staketet; det var notarien
Bergholm. Men han tycktes ej fästa någon uppmärksamhet vid
prestationerna, han hade ögonen oafvändt riktade utåt landsvägen.
Han såg så ovanligt glad ut i dag, den beskedlige
notarien, som annars brukade gå omkring så tråkig och allvarsam.
Ilan var nyrakad och finborstad, klädd i sina bästa kläder oc-h
hade till och med en röd nejlika i knapphålet. Hela hans
ansigte hade ett spändt uttryk, men på samma gång så
hjert-innerligt belåtet och gladt, som om han velat ta hela
verlden i famn.
Och han hade minsann anledning att vara belåten. Hade
icke hans förmän sagt honom, att han skulle få
länsnotarie-platsen efter Hallstedt, som nyss tillkännagifva sitt beslut att
ta afsked till nyåret? Och den platsen var det- samma som
oberoende och ett hem — han skulle kunna gifta sig när som
helst, Margret, stackars flicka, skulle ej längre behöfva gå och
vänta på honom, de hadel nu gått förlofvade i fyra år, att
inte tala om de åtta år som förbindelsen varit hemlig, och
hon kunde visserligen behöfva få sitt eget, hon som tjenat
andra så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
