Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Men ännu visste hon af ingenting. Alltsamman kom ju
helt oförväntadt i fredags morse och det var bara fyra dagar
sedan dess — tänk att det var så länge som han gått och
burit på sin lycka alldeles ensam! — och han hade genast
skrifvit ett bref till sin fästtnö, hvari han, utan att nämna
ett ord om nyheten, bad henne möta honom utanför
kyrkogårdsgrinden klockan elfva på första marknadsdagen; han
visste ju, att småfröknarna hennes disciplar då alltid hade lof
och att hon skulle komma in till staden med sitt herrskap.
Och derför stod han nu här vid tullen för att se när vagnen
skulle komma och för att hälsa på Margret.
Han kunde se ett stycke utåt landsvägen; tack vare de
ymniga regnen nu i September liknade den med’sina
regelbundna, af vagnshjulen plöjda fåror en väl genomblött
trädes-åker. Vägen låg der mörkgrå under den mulna himlen; då
solen ibland sken upp, blef den för ett ögonblick smutsgul
och blank som ett bonadt golf, parallelt randad afpopplarnes
skarpa, smala skuggor, men blott för en kort stund, sedan
mörknade den så småningom igen, och popplarnes skuggor
utplånades. Blott ett och annat enstaka herrskapsåkdon
syntes då och då; bönderna hade kommit redan qvällen förut
eller tidigt på morgonen. — Ändtligen! Der syntes baronens
appelkastade hästar i vägkröken, och notarien Bergholms
hjerta började klappa som då han var nitton år.
Han kunde ännu ej se om hon var med. Jo — nu
rullade vagnen förbi honom, och han såg hennes vackra, kära
ansigte, der hon satt på baksätet — och nu var synen
försvunnen; hon hade icke sett honom.
Han stod en stund stilla med den drömmande blicken
glidande fram öfver Storgatan, af hvars svarta myller vagnen
uppslukats. Han smålog triumferande och började sedan bana
sig väg genom trängseln, många knuffar fick han, men han
kände dem icke, och när han på stora torget mötte en skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
