Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Det var det första ord, som gått öfver hans läppar, sedan
de kommo in på kyrkogården. En mörk rodnad for öfver
hennes kinder och hon ämnade säga någonting, men han hade
åter börjat släta till sanden med käppen; lion lät derför
ringen glida ned i fickan, mumlade ett: »Adjö, Hans!» mellan
tänderna och gick. Han hörde hennes steg ett ögonblick,
men sedan öfverröstades de af mördarevisan från lilla torget
vid tullen.
Han reste sig upp liksom för att följa lienne, men satte
sig igen, vaggande af ocli an med öfverkroppen, med
hop-knäpta händer och gnidande handlofvarne mot hvarandra.
Plösligt brast han ut i ett kort, flämtande skratt och sade
alldeles högt:
»Man skall alltid ta det största man kan få, det är ens
skyldighet här i lifvet».
Han fortfor att skratta — det lät nästan som hackhosta —
och gnuggade sina magra händer, så att det knakade i dem,
men plötsligt började han bita sig i de tunna, ljusa
mustascherna, lutade sig mot ryggstödet, knep igen ögonen flera
gånger, men det hjelpte ej, tårarne måste fram, och de
droppade ännu ymnigare, då han kom att tänka på, att han ej
gråtit sedan den der dagen för tolf år sedan, då hon gaf
honom ja, och då grät han i glädje.
Solen hade för länge sedan passerat sin middagshöjd, men
han satt ännu qvar på samma plats. Hennes ring hade fallit
ned från bänken och skyndat att gömma sig under de yfviga
vintergrönorna vid kanten af grafkullen. Då och då gick en
vindil genom lönnarnes kronor och rykte af några rodnade löf,
som vinglade ned öfver honom. Ett föll i hans hatt, som han
hade tagit af sig och lagt på bänken. Hvad? Gulnade lofven
redan? Det var det första höstförebudet i år.
Det blef kallt och han måste upp för att gå. Han hade
i förtjusningen glömt att ta på sig öfverrocken i morse. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
