Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
samma mognadens fulihet. Endast de sånger, som icke hafva
tillkommit på detta sätt — nämligen de berättande dikterna
— sakna originalitet och poetisk nödvändighet. Hos alla dc
andra äro innehåll och form, stämning och rytm aldrig
sam-mantvingade, utan ovilkorligt sammanhörande. Nästan hvarje
dikt har med ett osökt behag fått stanna i den form, i hvilken
den är otvungnast och skönast. Dikterna äro ej bildtyngda,
och bilderna komma nästan alltid i rätta ögonblicket och så
lyckligt målande, att de stundom mycket erinra om Iveat’s
förmåga att genom en konkret framställning plastiskt
åskådliggöra en andlig verklighet, eller att af ett allmänt naturintryck
göra en klar, sinligt-själfull personifikation. Rytmen och
rimmen äro oftast så musikaliska, att de stanna i örat som
melodier; det finnes i kompositionen den sammanslutning, det
anbringande af motsatser, af plötsliga uppehåll, af omkastningar
eller skiftningar i stämningen, korteligen allt detta
uttrycksfulla, som man kan nämna men aldrig definiera eller »taga på»,
utan som förblir poesiens egen hemlighet. Man vet blott, att
den på ett underbart sätt kan komma oss att känna, hur »Yort
eget blod i hver en Strofe banker»; att finna allt välbekant
och ändå nytt, som framstode det här för första gången. Inför
detta slags poesi, som fullt och känsligt fattar, klart och fast
återger intrycken, känner man sig som inför ett rikt
naturföremål. Man finner den vara något lefvande, något, som ej
skulle förmå vara annorlunda ifall det skall följa sin egen lag;
och man känner derjemte att den kommit till, lätt som ett
leende; att allt der är på sin rätta plats och fyller sitt eget
mått eller, med ett ord: att man står inför den krafternas
harmoni, som är skönhet.
Denna diktning, på en gång bunden och frigjord af
hemlifvet och kärleken — som slutdikten Til C. R. N. antyder
— är dock ej begränsad inom dessa ämnen. Tvärtom: har den
från dessa områden hemtat ingifvelser, så hafva de alla stån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
