- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
321

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

321

Att »kritisera» en sådan företeelse är svårt, emedan man
genast ger sig åt den. Och afsigten här är heller icke denna,
utan blott att antyda huru mycket äkta poesi som lefver i
dessa dikter, och så bidraga till att den rikedom c|e innehålla
må komma så många som möjligt till del.

Omedelbarast fängsla dessa dikter just genom sin
omedelbarhet. Det finnes endast några bland dem alla som äro skrifna,
alla de andra äro sjungna — och så födes ju all äkta lyrik. Men
med denna är det en egendomlighet, som ger den ett särskildt
behag. Här är ej en diktare, som har till vana att skrifva
poesi, som låter hvarje ingifvelse, äfven den mindre poetiska,
gå ut på versfötter till allmänheten och som, äfven då meter
och rim visa sig motsträfviga, hellre försakar poesien än poemet.
Denna diktning .har aldrig varit en vanesak, ett arbete.
Dik-tarinnan har, tvärtom, hufvud och händer fulla af annat arbete,
af andra uppgifter, den hon med ett fast och smekande tag
omfattar. Hon säger det sjelf i dikten nKjendte St emmen.

Jeg veed det vel, at gjennem Tider länge
Kan Dagen fængsle mig, den Sorg og Glæde,
Som Døgnet bringer, kan mit Hjerte fänge;

Jeg tror, at jeg er klart og helt tilstede,
Thi kjære Pligter fylde mine Tanker,
Og kjendte Stemmer Lys derover sprede.

Men sången låter sig icke af lifvets id skrämmas bort
från sina utvalda. Diktarinnan hör under allt detta »kända
stämmor»: .

»Det kalder, og jeg kommer, ja jeg kommer»!

Hon gömmer de ingifvelser, som dessa stämmor tillhviska henne,
i sin själs djup, der de växa under arbetet; der de vaggas af
»Livets fulde Bölgegang»; der de suga sin kraft och saft ur
personligheten sjelf. Och så bryter dikten fram, med
ögonblicksskapelsens omedelbara friskhet och dock med den lång-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free