Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Inom konsten, som i lifvet, tror hon både på det nya och
på det gamla; tror på regelns och arbetets frigörande tvång
för konstnären, liksom hon tror på pligtens och arbetets
frigörande tvång för menniskan. Hon har en syn för lagbundenhetens
skönhet, för måttfullhetens kraft, hvilken hos en så frihetskär
och lifsglad natur är sällsynt. Det finnes ingen excentrisk
håg i dessa dikter; der sträfvas ej efter nya versformer
eller öfverraskande uppfinningar. De äro endast lefvande
uttryck af en lefvande natur, som aldrig låtit flärden eller
verlden, konvenansen eller moderna (vare sig de i umgängeslifvet
eller vitterheten herskande) stänga sig ute från verkligheten,
hindra sig att fullt och frimodigt taga mot dess intryck, de
lfufva som de bittra. Intrycken äro aldrig föranledda af yttre
tilldragelser; äfven de »tillfällighetsdikter» som finnas (bland
de yppersta i hela samlingen är den Til Lyrans Bygmester
og Ej er) hafva dock alla snarare en inre än yttre anledning.
Denna diktning är modern genom att vara starkt subjektiv,
genom att vara upplefd, men genom intet annat. Den har i
denna begränsning på en gång sin styrka och sin svaghet.
Den sysselsätter sig icke med några tidsfrågor, ej ens
qvinno-frågan; den ställer blott frågor till diktarens eget inre; den
söker icke omskapa, den vill hellre älska allt det goda och
sköna, som redan finnes. Den sätter ej »problem under debatt»,
och der ljuda inga frihetssånger i ordets vanliga mening; der
sväres ingen trohetsed till något politiskt partis fana, och der
bekännes intet lärjungeskap i någon konstskola. Diktarinnan
iakttar den yttre verkligheten med fin och klar realism, men
hon ser äfven de inre verkligheterna och ser båda delarne
skaldiskt, d. v. s. ser dem som en enhet, ömsesidigt förklarande
och fullständigande hvarandra. Hon är icke en så enkel natur,
att hon icke känt tvifvel och lidanden af sammansatt art, ehuru
slägtets och samtidens lemnat henne jemförelsevis oberörd.
Och ehuru hon icke medvetet söker sanningen, ej heller pro-
Tidskr. för hemmet. 24:de årg. 6:te hàft. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
