Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
fetiskt anar den, ber hon dock modigt: Giv mig Sandhed! Ty
hon vet att istället för de illusioner, som sålunda kunna komma
att dö, skall sanningen gifva verkligheter. Hon tror på
stridens utvecklande förmåga och på godhetens, på alla sunda
krafters seger; allra varmast tror hon väl på de skapande
snillena, på de ideala uppgifterna och häfdar deras
öfverhöghet gent emot hvardaglighetens anspråk, särskildt i de
innehållsrika dikterna Idealitet och Samson. Sin innersta
lifsåskådning har hon samlat i dikten till Titians tafla:
Christus med Skattepenningen.
Her ser jeg Alt, hvorpaa jeg tror.
Og det är sagt med simple Ord
Og skildret uden månge Fagter:
Sandheden selv, saa ren og stor,
Der al den Humbug, som sig kror,
Med liele Hjertets Kraft foragter.
Ja, det är Himlens rene Blik
Et Lyiiildsslag, et Dolkestik,
Paa Hvad med falske Varer kommer:
Det er den Dom, som Alting fik,
Hvis Kjærne ej kan holde Stik
Ind for Vort Hjertes sidste Dömmer.
Det er den rette, vrede Harm,
Der glöder klar i hver en Barm,
Der ej med Dagens Mening tinger,
Der midt i al den falske Larm,
Beständig lige fast og varm,
Det Sande frem i Lyset tvinger.
O, tro ej det at være god
Er, hvad man tidt derved förstod,
En kvindelig, eri kraftløs Lære.
Ak nej! Det er et Heltemod,
Der gyde kan sit sidste Blod
For intil Døden sand at være.
Mod att vara sann är också, som jag redan i början sade
och nu slutligen återkommer till, det väsentligast känneteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
