Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
skildras de tvänne lärjungarnes vandring under sorgsna
tankar på Mästaren som lemnat dem:
Gick dock så stilla vid väunernas sida
Herren den saknade, ej af dem känd;
Endast som förr vill han stunden förbida,
Stunden, då sorg skall i glädje bli vänd;
Tydde dem skrifterna, talte försoning,
Följde dera sist i den torftiga boning.
Så har ock stundom sångarens hjerta saknat sin Herre, sin
himmelske brudgum, bäfvande ensamt under sin tryckande börda:
Rufvade öfver förlorade dagar,
Skälfde för Sinais heliga lagar.
Sökte hon då vid den Heliges bord hans rika håfvor, och
så öppnades hennes syn, att hon såg honom när hon närdes af
hans kärlek:
Herre jag kände dig: hörde dig nalkas,
Kände på rösten min herde så god.
Härligt min tröstande ande nu svalkas,
Härligt nu styrkes mitt svigtande mod.
Ej af det yttre bevektes mitt sinne,
Nej, men af handlingens heliga minne.
Herre jag kände dig: kände ditt öga,
Kände din eldsblick ransaka min själ,
Tändes så guistan från himmelen höga
Djupt i mitt inre, jag kände det väl.
Herre, låt brinna den flämtande låga,
Taga gestalt och i dagen sig våga!
Gripande är sången om Tomas:
Tomas, broder, räck mig handen, käre!
Tvifvelsjuk du är, ej tvifvelstark ete.
»Gud! de myndige fela ock» är en sång full af stark
kärlek till det stora hos menskligheten, och djupt ve öfver att
denna storhet är »spillror blott af verk, som Gud hafver skapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
