Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Gud, till dig jag ropar: min bön dig hinne!
Säg dock, hvi min själ du förkastar, Herre!
Gif mig ljus! Hvi skyler du, Gud, ditt anlet?
Klarligt det lyse!
Denna sång är näst den sista i samlingen. Slutsången
ger svaret och löser det qvalfulla spörjsmålet:
Det fins ett lif, som död ej når,
Som strålar ljuft i evig vår
I Herrens klara himmel,
Det nya Guds Jerusalem,
De trogna hjärtans rätta hem,
Högt ofvan verldars vimmel,
Dit vår själ,
Trånar väl,
Ser och trängtar,
Häftigt längtar,
Sträcker vingen,
Vill till Gud, som vägrar ingen.
Men jag har redan anfört mer än jag ämnat, och vill ej gå
läsaren för mycket i förväg. Det är nämligen mitt hopp, att den
lilla boken, oaktadt den väl kan hafva brister, som röja
nybörjaren, dock skall tilldraga sig uppmärksamhet och sympati
af de flesta, som ej äro fiendtliga mot förf:ns lifsåskådning, och
som förstå att genom det icke alltid lena skalet tränga till
kärnan af innehållet. För nattvardsungdom, som ej stannat på en
alltför låg utvecklingsgrad, tror jag, att den vore en sund och
stärkande gåfva, af hvilken den unga kunde lära förtröstan,
kärlek och ödmjukhet.
Måtte den unga sångerskan få kraft att gå framåt och
att bryta de fjettrar, som ännu stundom binda sångens heliga
gåfva i hennes själ. Mig synes det. visst, att hon fått den
gåfvan i ej vanligt mått och af en egendomlig art; att, om
tid förunnas henne att mogna och blifva herre äfven öfver
formen, hon en dag skall kunna, ej blott instämma i den
allmänna tempelkoren, utan få »sjunga Herranom en ny visa».
Esseide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
