Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
i könsföreställningarna är, hos oss vesterländingar, ett gift
för hela vår tillvaro.
Mannens större skuld för detta försenande af vår
utveckling finnes, som sades, i den moderna poesin fullständigast
åskådliggjord genom den diktade personligheten Peer Gynt, som,
hvad förhållandet till qvinnokönet vidkommer, icke är, såsom
professionistiske granskare påstått, »en utbörding», utan tvärtom
är typen för vårt kön.
(Qvinnans skuld är i samma stora skaldeverk äfven typiskt
åskådliggjord. Hvarom mera framdeles.)
Att mannens, d. ä. hvarje enskild mans skuld är, icke blott
rent etisk skuld utan en delvis ofrivillig, visar sig vara en
af de grundsanningar, på hvilka idé-dramat Peer Gynt hvilar.
Följderna af månggiftets anda, och således, i nästa
begreppsled, följderna af orätta äktenskap, hafva hos afkomman,
mansålder efter mansålder företrädesvis drabbat de manliga
individerna. Och när de födas eller genom att de födas kunna
de ju icke sägas hafva ådragit sig etisk skuld; utan är detta
en arfsynd. Men det är lika orättrådigt och gagnlöst att möta
arfsynd med de judiskt absolutistiske domarne, hvilka äro ett
energiskt väckande medel vid behandling a i sjelf ådrag en synd,
som att slappt behandla arfsynd såsom det normala och
oföränderliga i vår natur, mot hvilket det tjenar till intet att
använda några afvänjningsmedel. Vår i detta ämne störste
dramatiske skald gör sig ej saker till någondera
orättrådigheten eller dumheten. Han behandlar sin Peer Gynt, sin egen
och alla andre mäns typiska bild med afseende å den orediga
blandningen af occidentalt och orientalt skaplynne, såsom en
syndare, men en syndare som det är värdt att söka rädda
och som en qvinna icke är för god att verkligen rädda, när
hon nemligen älskar honom och är af honom älskad. Ty hon
är den af naturen lyckligt lottade, han den olyckligt lottade.
För sina brott får han utstå alla följderna och genomgå hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
