Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
slags inre förödmjukelse, hela ångrens purgatorium. Tretio
år af hans lif nötas ut mellan deras hårda kanter. Når han
deremot, vid det fulla återfinnandet af Solvejg, verkligen
kunnat hängifvet och ärligt ångra dem, då behandlas hans
fel, oordningen i hans inbillningskraft, blott såsom ett stackars
sjukt barns feberdrömmar, hvilka en frisk, älskande och älskad
qvinna har kraft att sjunga bort, att stryka bort, alldeles
såsom den uppgående solen stryker bort dimmorna. Ty detta
slags dimmor vidlåda icke nödvändigt och för evigt
menskliga naturen, hvilket visar sig deraf, att qvinnan, som således
i det hänseendet verkligen är slägtets bättre del, redan är fri
från dem. Och man och qvinna utgöra tillsammans
menniskonaturen. Mannen skall äfven varda fri från dem; ehuru han
ännu är i detta hänseende naturens styfbarn.
Huru nämda arfskuld eller arfsynd kan i allmänhet
fortplantas så ensidigt, derom vet man ännu intet. Att den så
gör. vet dock hvarje något så när vaken menniska.
Det är blott undantagsvis, som en vesterländsk flicka är
klent utrustad i hvad som hör till engiftets instinkter:
instinkten om, att endast den ömsesidiga, exklusiva, personliga
kärleken är äktenskap *), samt instinkten att bevara och
utveckla hela sin person till detta, som utgör ifrågavarande
persons mest önskvärda framtid på jorden.
Och ett lika sällsynt undantag är en vesterländsk yngling
nog lyckligt anlagd och tillika utvecklad under nog gynsamma
förhållanden att hafva oskadd kommit igenom månggiftets
feberdrömmar och maror, under hvilka annars de djupare
liggande personliga instinkterna i regeln så länge pläga vara
utsatta för qväfning, att sedermera en man med fullkomligt
*) »När fråga är om en medlem af occidentens samhällen», tillägger
hon för fullständighetens skull, i fall hon har någon reda på orientens.
Har hon icke detta, så är ju hennes mening ofullständig men praktiskt
lika god för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
