Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Det är omöjligt att läsa H—gs svar på Thomasines bref,
utan att erfara först en känsla af öfverraskning viel utbrottet
af den dolda elden i hans inre och sedermera ett uppriktigt
medlidande med den olycklige mannen. Under berättelsens
gång har man vant sig att anse honom såsom en själsstark
man, den der väl bär sina motgångar med stoiskt hjeltemod
och finner under sin värdighet att låta ens en skymt af klagan
undfalla sig, men som ock är otillgänglig för alla ömmare
känslor. Samma intryck får man af hans porträtt, der den
skarpa blicken tyckes vilja genomforska tingens väsen, under
det de tunna läpparne draga sig till ett sarkastiskt leende.
Men den man, som i detta bref synes villig att kasta öfver
bord stolthet, sjelftillit, uttalade åsigter, rättmätiga fordringar,
ja, till och med sin sjelfkänsla, i det han är färdig att
förödmjuka sig inför sina fiender, som gerna påtager sig hvilket
fel som helst, endast han får behålla sin hustrus kärlek och
som utan betänkande lofvar allt, blott hon ej öfverger honom,
är ju en helt annan man. Enda förklaringsgrunden till dessa
motsägelser gifva oss hans egna ord: •
»Ak, du har ikke kjendt mig førend nu; og hvad Under?
Jeg har jo ikke engång kjendt mig selv.»
I detta ögonblick skulle man önskat, att Thomasine kunnat
vända om från den beträdda vägen, lyssna till sin makes böner
och återgå till sina äktenskapliga pligter, men det var henne
ej längre möjligt. Hon kunde ej tänka sig någon lycka annat
än vid Gyllembourgs sida och kärleken till honom beherskade
henne så enväldigt, att den öfverröstade alla andra känslor.
Hvad som ökade hennes förtviflan öfver detta bref. var
att det var adresseradt till hennes far och åtföljdt af ett
annat till honom sjelf, tvärtemot hennes enständiga bön att
sjelf få yppa förhållandet för honom. Hon fruktade ej utan
skäl hans missnöje och bedröfvelse öfver det steg, hon stod
i begrepp att taga, och trodde sig lättare kunna öfvervinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
