Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
skyddare, studsar lion vid ett plötsligt framträdande uttryck
i dennes ansigte, ett uttryck, som påminner henne om en
gammal tafla, föreställande en ung faun och en skogsnymf
lekande mellan träden. Nu väcker detta uttryck i fyrvaktarns
anlete hos henne en viss skräck och en plötslig ansats till
sjelfmord, som slutar med att hon, buren på fyrvaktarns armar,
åter föres i säkerhet.
Med en återhållsamhet, som är all aktning värd, och som
en George Sand, med hvars skildringar Aurore Bunge eljest
har stor likhet, ingalunda skulle underkastat sig, stannar
författaren här. Hon låter oss veta, att stormen varade i tre
dygn och skildrar så afskedet. Det ögonblick, då fyrvaktarn
förstår, att hela äfventyret är slut, är i vårt tycke bokens
glanspunkt. Här tar »den brutala styrkan» ut sin rätt; de
bruna hundögonen blifva vilda, ådrorna svälla i hans panna; —
han låter den fina fröken veta huru hon för hans uppfattning
är »helt simpelt en vanlig en, af det slaget — och feg till» —
och ett ögonblick höjer han sin knutna hand emot henne.
Uppträdet är ypperligt skildradt, och man följer det med
så mycket villigare beundran, som man känner sig vara pä
det klara med författarinnans afsigt. Ett förhållande, som så
uppfattas af personerna sjelfva, kan författarinnan ej ha velat
att läsaren skulle tänka sig annorlunda än som »en ful älskog».
Men hvarför lemnar hon ej det intrycket ostördt i hela dess
skärpa, då det varit både ur estetisk och etisk synpunkt
fulländadt? I dess ställe försvagas det nu, för att ej säga
utplånas, med skildringen af ett afsked, så ömt, så innerligt
och skenbart rent, som hade de båda äfventyrarne varit
genomträngda af den sannaste, heligaste kärlek. Detta falska
känsloutbrott stiger till sin höjd i de ord, med hvilka Aurore Bunge,
långt ifrån att gripas af den förbittrade fyrvaktarns straffdom,
lik en betvingad oskuld suckar öfver, att hon ej har mod att
vara »trogen och sann».
»Trohet och sanning», i faunens och skogsnymfens lek,
eller i en förbindelse, ingången af samma motiv som »hvilken
(lättfärdig) fiskarjäntas som helst der på trakten»!* Och
orden framkalla ej indignation eller protest af något slag.
* Fyrvaktarens här anförda ord sakna det af oss i parentes tillagda
epitetet. För att orden skulle vara berättigade måste man antaga, att
uttrycket »jänta», i den af författarinnan afsedda trakten, begagnades såsom
liktydigt med lättfärdig, hvilket i vanligt allmogespråk icke är händelsen.
I Sörmlands skärgård deltaga alla vuxna ogifta qvinnor i fisket, och
ehuru sedligheten ty värr ej bland dem står högre än bland vår allmoge
i allmänhet, vore det lika orättvisst att likställa dem med de qvinnor,
på hvilka fyrvaktarns ord antyda, som att likställa Stockholmsverldens
damer med en Aurore Bunge. Red-.ns anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
