Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Aurore Buuge försmälter i vemodsfull ömliet ocli fyrvaktarn
snyftar, det är liela upplösningen af äfventyret.
Här ligger berättelsens största svaghet och fara. Detta
är det, som ger C. D. \Y. en skymt af rätt att betvifla
renheten af förf:ns afsigt, detta, som motsäger Robin sons
obetingade beröm, detta, som djupast oroat vännerna af den
begåfvade författarinnans diktarskap. Vi hafva hört tänkande
läsare fråga: »Menar förfin att Aurore Bunge var i sin goda
rätt, då hon följde sin brännande längtan att upplefva
någonting, och att, om hon blott haft mod att inför alla erkänna
hvad hon gjort, detta varit väl gjordt?»
Xu är det vår fasta öfvertygelse, att detta icke varit fru
Edgrens mening, och vi vilja med stöd af hvad vi förut
anfört försvara denna öfvertygelse mot hvem som helst. Men
ett faktum är, att hon lemnat flertalet läsare i ovisshet härom,
och det är mot detta missgrepp, som vi med all makt vilja
protestera.
Orsaken till missgreppet ligger i en öfverdrift af det moderna
skrifsättet, som fordrar, att förf’:n skall undertrycka sin egen
personlighet, för att uppgå i deras, hvilka hon valt till
modeller för sin skildring. Denna fordran är ju i viss mån
berättigad, men går man för långt i dess tillämpning, så
försvagas det rent menskliga intresset, som vi främst begära af
ett diktverk; och der det gäller sedeskildringar af så
ingripande art som i Aurore Bunge, blir metoden i dess öfverdrift
farlig. Fru Edgren har ju också i slutet af berättelsen visat,
att hon är mäktig af den stora uppgiften att förena det
objektiva framställningssättet med en ton, en färgklang i ord och
uttryck, som vittna att bakom berättelsen står ett menskligt
väsende, en lefvande, kännande, dömande iiersonlighet.
Afsigten med berättelsen är dels att visa huru, under
intrycket af ett tomt och flärdfullt verldslif, de naturligaste
känslor kunna urarta och förnedras, dels och isynnerhet att
inplanta rättmätig afsky för den falska moral, som med en ny
förnedring vill skyla den första. Nu har det sista brottet
uppfyllt författarinnan med en så våldsam harm, att
»brisinga-smycket» — länken, som sammanhåller hennes sedliga
medvetande till ett helt — brustit. Med andra ord, fru Edgren har
samlat styrkan af sin egen och läsarens sedliga förbittring så
uteslutande på den falska sedelära, som tvingar Aurore Bunge
att sälja sig till en ohederlig man för att dölja sin skam,
att hon förbisett, att den frivilliga kränkning af sin
qvinlig-het, hvarmed Aurore Bunge ådragit sig denna skam, är lika
sedligt upprörande, lika värd förf:ns stränga varning.
Missgreppet är härmed förklaradt ehuru icke försvaradt.
En annan farlig felteckning är, att den skuldbelastade »societe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
