Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
för att skona henne, förbjuder henne att vara allt hvad hon
kan för honom, som hon älskar. Det är slutligen med
innerlig rörelse man hör mannen erkänna, att han felat i sjelfva
sitt bemödande att göra det bästa. — Hopp? Ja, det ger oss
aldrig fru Edgren. Men här har hon åtminstone antydt en
väg, på hvilken den äktenskapliga kärleken kunnat komma
till en välsignad blomstring, om maken fått lefva: den
ömsesidiga bättringens.
Med förbigående af en mera obetydlig skizz komma vi
nu till det längsta och mest genomarbetade stycket i
samlingen: berättelsen »i strid med samhället». Det är, så vidt vi
förstå, en väl genomtänkt och med stor omsorg utarbetad
novell. Ämnet är, likasom i Aurore Bunge, ett förfeladt lif,
hufvudpersonen äfven här en qvinna, den från skizzen ur
societeten oss väl bekanta Arla. Men då Aurore Bunge
skildrar följderna af ett lif utan innehåll, utan pligter och utan
grundsatser, tecknas här ett lif, som, förqväfdt af idel
grundsatser och bundet blott af pligt, bryter sina bojor för att
egnas helt åt kärleken. De finnas bland fru Edgrens
granskare, som anse Arla såsom en typ för den älskande qvinnan.
Det vilja vi för vår del icke gå in på. Redan hennes första
bal visar, att den kärlek, Arla åtrår, icke är af den art, att hon
förtjenar stå som en sådan typ. Det är visserligen icke som
Aurore Bunge »en ful älskog», men lika litet är det den högsta
formen af kärlek, som utgör målet för hennes ouppfyllda
längtan. Med den förträffliga definition på kärlekens olika
arter, som L. H. Åberg nyligen gifvit, kunna vi bestämma
Arias kärlek såsom afgjordt och uteslutande erotisk. Den
högsta eller etiska kärleken är hon icke mäktig. Här lemnas
emellertid läsaren icke, eller åtminstone endast för korta
stunder i tvifvel om författarinnans egen ståndpunkt. Hon
begagnar här samma indirekta men skarpa medel att skipa
rättvisa öfver sin hjeltinna som ett ögonblick i Aurore Bunge.
Arla får nämligen, likasom hon, sin dom af honom, som hon
älskar och för hvilken hon offrat sin pligt. »Du borde ha
förblifvit den qvinna, som jag vördade och tillbad — du borde
aldrig ha blifvit min, då du icke kunde blifva det. utan deladt
hjerta, utan svikna pligter.» Men här utplånas icke domen
utan står med eldbokstäfver såsom ett »mene tekel» öfver Arias
handlingssätt. Detta ställer i vår tanke »Barnet» i etiskt
afseende oändligt mycket högre än Aurore Bunge, om man ock
må erkänna, att den senare utmärker sig för en lifligare kolorit
och ett varmare språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
