Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
ten» och den oskyldiga sommarfagra naturen framställas såsom
de väsendtliga drifkrafterna till handlingen, under det den
unga qvinnan sjelf ställes i det närmaste oansvarig. Här
återkommer den nya diktarskolans svaghet i en annan form:
underskattandet af den personliga sjelfansvarighetens
betydelse gent emot de ärfda anlagens och de yttre förhållandenas.
Det är sant, en enda yttring af detta sjelfansvar har förf:n
inrymt i Aurore Bunges historia, men den är lagd i hennes
egen mun och har derigenom fått ett förvändt syfte. Aurore
Bunge förebrår sig, att hon ej har mod att vara trogen och
sann, men detta icke emot sig sjelf, sitt menniskovärde och
sin qvinlighet, utan emot sin lidelse, »sin fula älskog»! Sådana
misstag förklara hvarför man anser Aurore Bunges historia
farligare för den oerfarna ungdomen än den, lyckligtvis ytterst
sällsynta företeelse ur lifvet, för hvilken den vill varna.
Vi hafva härmed i korthet sökt styrka vårt påstående, att
fru Edgren genom sitt val af medel och sitt
framställningssätt delvis förfelat det tvifvelsutan goda och lofvärda syftet
med Aurore Bunges historia; och på samma gång hafva vi
sökt inför oss sjelfva och våra läsare klargöra orsaken till
den motvilja berättelsen väckt. Yi hafva talat öppet och
utan tvekan, emedan vi tänka för högt om fru Edgrens
ej blott litterära begåfning utan isynnerhet hennes
redbara vilja och sedliga mod, att anse hennes misstag behöfva
skonas. Vi hafva talat äfven i hopp, att fru Edgren, ställd
som hon varit mellan ytterligheterna af obetingad .förkastelse
och obetingadt beröm från den litterära kritikens sida, ej
ogerna skulle lyssna till ett vänligt ord från en mera
moderligt sinnad granskare.
Den andra berättelsen i fru Edgrens samling: »Barnet»,
är i vårt tycke en liten perla af renaste vatten. Det hela
är bå lätt och fint, så klart, så enkelt, att man i förstone ej
förstår hvad det är i den lilla berättelsen, som rör oss så
djupt, långt mer än andra med större apparat utarbetade
stycken. Småningom kommer man dock till klarhet dermed.
Det är den till sitt väsen rena och äkta, men ännu
outvecklade kärleken mellan en man och en hustru, som ger historien
denna rörande innerlighet. Det är för öfrigt första gången,
som denna känsla framträder i fru Edgrens skrifter. Man
följer misstagen å mannens sida, som i hustrun vill se endast
det älskvärda barnet, som det är hans glädje att lyckliggöra,
och felen å hustruns, då hon med riktig instinkt men oriktiga
medel uppreser sig mot denna missförstådda ömhet; — och
man tycker sig genomlefva kampen inom den unga qvinnans
själ, innan hon slutligen fattar mod och säger mannen, att
han icke handlar rätt, att det är en missförstådd kärlek, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
