Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
uppträdande alltför tarflig, och den eleganta Lagerskölds
oemotståndliga tjusningsmakt är för publiken fullkomligt
ofattlig; nog torde en så rutinerad förförare se annorlunda ut! Gurlis
lilla pikanta rol spelas förträffligt på ett roligt och naivt sätt
af fru Hartmau, som är en brådmogen tärna i slynåldern,
direkte tagen ur verkligheten, men som jemte de kantiga
åtbörderna och de från brödernas skoljargon lånade slangorden,
dock röjer den gryende qvinnans blyghet, då hon, vid det
patetiska omnämnandet af kärleken, hufvudstupa gömmer det
rodnande ansigtet i soffkuddarna.
Hufvudpersonerna i »Sanna qvinnor» återgifvas, utom af
fru Kinmanson, om hvilken vi redan talat, af hrr Thegerström
och Hartman samt fru Dorsch Bosin. Denna sednares Berta
är icke bland hennes bästa skapelser, och lider af en viss
torrhet och kyla, som icke synas höra rolen till; hos den
praktiska arbeterskan i banken skall dock finnas ett
ungdomligt hjertas uppsluppna ystra lifsglädje. Hr Thegerström
framställer spelaren och slösaren Bark i all sin förnedring, men
något spår af den naturliga älskvärdheten, som hustrun
åberopar, kan icke upptäckas, han är endast och obetingadt
motbjudande hvilket ock är förhållandet med fröken Zetterströms
Lissi; den svåra entréen med dess vidriga berättelse gjordes
dock med erkännansvärd måtta och icke utan behag. Herr
Hartman tyckes sjelf något osäker som den af så många olika
impulser drifva Wilhelm, men en så förfaren skådespelare
finner sig alltid tillrätta; af kamrer Lundbergs obetydande
och temligen löst skizzerade rol torde icke mycket hafva varit
att göra.
Till slut ett hjertligt tack till den begåfvade författarinnan,
särskildt för hennes mod att här visa oss huru falsk, och, för
mannen som för qvinnan sjelf, hur olycksbringande den är,
denna uppfattning af den sanna qvinligheten såsom blott
försakande och uppoffrande, huru äfven den förlåtande kärleken
i all sin milda form, dock måste hvila på sanningens allvar,
bäras af dess krafter. Vi hoppas framtiden skall bringa många
sådana frimodiga, väckande uttalanden från samma hand och
skola då helsa dem varmt och tacksamt välkomna!
Teater vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
