Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
i beröring med den yttre verlden, dock sörje man för, att det
sker så sällan som möjligt och med iakttagande af all nödig
försigtighet. Och själf må hon hvarje gång rusta sitt hjerta
såsom till kamp. Aldrig må det tillstädjas en ung qvinna,
att en stund ensam tala med en man, vore det än hennes
bror, m. m.
Luther förklarar det deremot vara godt, att en ung
menniska får vara i andra menniskors sällskap, blott att det sker i
tukt och ärbarhet. Ungt folk behöfva munterhet och lek lika
väl som mat och dryck, tillägger han, och gör sålunda alls
ingen skillnad mellan flickan och ynglingen.
Särskildt betecknande är den olika uppfattningen af’ dans
hos Vives och Luther. Dansen är för Vives kronan på allt
hvad last heter.* Särskildt harmas han på allt det kyssande,
som pågår i dansen. I gamla tider var det blott anhöriga
tillåtet att kyssas; nu kysses hvem som har lust, vidt och
bredt, i Frankrike som i England. Vives tillskrifves märkligt
nog, detta missbruk reformatorernas sed att vid barndop låta
faddrarne kyssas; »likasom skulle vänskap eller ett höfviskt
förhållande till fruntimmer icke kunna bestå utan sådana
insegel!» Honom synes det vara en barbarisk sed. »Och hvad
mening ligger det, frågar han, i de höga språng,
danser-skorna göra, hvarvid männen stöda dem under armbågarne,
på det de må kunna svinga så mycket högre? Ville man bjuda
dessa flickor att gå till kyrkan, skulle de förklara sig icke orka,
utan nödgas åka. Och likväl hålla de ut att dansa ända till
midnatt utan att tröttna»!
Luther åter säger om dansen: »Om det hos judarne var
brukligt att dansa, vet jag icke. Men hvarest det är landets
sed, der vet jag intet annat att fördöma deruti, än hvad
omåttligt och otuktigt är. Men att man deröfver syndar,
* Han tillägger: »den lasciva danskonsten och de offentliga syndahusen
äro, skam att säga, kristliga uppfinningar. Om sistnämnda sak skrifver
Luther i sändebrefvet till Tysklands kristliga adel märkliga ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
