Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
hvarföre skola man och kvinna dömas så olika vid sedliga
förvillelser och är detta behandlingssätt rätt?
Svaret på den sista frågan ligger i detta drama tydligare
än i månget annat nyare skådespel. Ej är det rätt att så sker.
Förvisso böra könen i detta afseende ställas mera lika, men
ej botas det onda, som uppkommer af denna herskande
orättvisa, genom att välviljan utsträckes till bägge parterna. De
ödmjuka, »Sitt eget uppförande gisslande ord, som Valborg
flerstädes uttalar, visa att förf. ej vill, att vi skola döma henne
lika mildt, som verlden dömer Björnklo.
Däremot skjuter förf. åsido frågan både om vidden af
Valborgs förseelse och den etiska befogenheten af den
upprättelse, hon kräfver för sitt barn. Huruvida kärleken kan
vara berättigad utan äktenskapet, eller äktenskapet utan
kärleken, äro frågor, som visserligen dramat väcker, men som
förfin dock hållit utanför dettas egentliga syfte.
Se vi på dramats karaktärer, framträder först Valborg.
Vi hafva redan berört det ovanliga och egendomliga i denna
karaktär. Vi kunna dock ej underlåta att yttterligare granska
densamma. Det finnes i denna karaktär en blandning af
lidclse-fullhet och hårdhet, af svaghet och fasthet, som gör den
mycket evår att förstå. Det är en vanlig fras, att kvinnonaturen
är full af motsägelser, och vi erkänna villigt, att så är fallet,
ty kvinnan är människa, men vi kunna dock ej neka, att dessa
motsägelser synas oss här framträda nästan väl skarpa.
Valborg måste vara en ovanligt svag och oreflekterande
kvinna. Annars hade hon aldrig blifvit förförd. Det finnes
ingenting, som antyder att hon ägt en mer än vanligt
lidelsefull natur; det finnes ingenting, som antyder, att Valborg fått
en dålig uppfostran vare sig i moraliskt eller intellektuelt
afseende, om också hennes yttrande, att blygheten var hennes
enda skydd, antyder, att denna uppfostran varit i sedligt
afseende passiv. Skilnaden i rang och vilkor mellan Valborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
