Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
och qvinnan spårar människan. Här först kommer
individualiteten till sin rätt. Hos olika tidsåldrar, folk, samhällsklasser
och individer, ja hos samma individ under olika stadier af
lifvet kunna mycket olika uppfattningar förefinnas af hvad som
är ett uttryck för vare sig det sannt manliga och qvinliga eller
det sannt mänskliga, och flera skiftningar bli i följd häraf
möjliga. Kärlekens hufvudarter äro dock nu angifna.
Förf. inlåter sig därefter på åtskilliga undersökningar
rörande de olika arternas varaktighet, snabbare eller långsammare
uppkomst, förmåga att skänka lifvet ett innehåll o. s. v.,,
hvilka vi här förbigå, endast anmärkande, att enl. förf:s åsigt
en böjelses hastiga framträdande står i omvändt förhållande
till dess varaktighet, visst icke alltid, men efter regeln.
Vi nämde, att äfven andra tendenser hos människan än
de, hvilka bestämde kärlekens hufvudarter, kunna modifiera
denna. En särskilt uppmärksamhet tarfvar i detta afseende
människans vetgirighet, hennes begär att klart fatta sin värld.
Ingriper detta bestämmande i ett kärleksförhållande, som,
utgående från tendensen både att älska slägtet och älskas af
detta, i den älskade och i sig själf ser företrädesvis det
mänskligas representanter, så innebär detta, att människan äfven i
och öfver detta förhållande vill vinna klarhet — vill fatta det
som ett uttryck för sin världsåskådning — sin tro. Först
därigenom blifver förhållandet något, som kan för lifvet äga
en central ställning, kan gifva detta lif ett verkligt innehåll
och omkring sig ordna och med sig organiskt införlifva alla
O O O C?
dess förhållanden. Hvad detta närmare skall innebära utreder
visserligen ej förf. utan anmärker blott, att detta vore den
form af kärlek, som på samma gång vore den fastaste och
den, där individualiteten finge den största betydelse, m. e. o.
dess högsta form.
I sin historiska utveckling fortgår mänskligheten, väl icke
direkt och utan partiella återgångar, men i det hela till allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
