Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. * En öfverblick af arbetet på den svenska qvinnans framåtskridande. Af Esselde. (Med anledning af Fredrika-Bremer-förbundets stiftande.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Tvänne noveller framträda vid samma tid såsom före<rånsrare
o O
till nutidens realistiska sede-novcller: Almqvists Det går
ans, skrifven i tvetydig afsigt, Friherrinnan von Knorrings
»Torparen» i afgjordt god. Vid samma tid började också då
varande professor Agardh att inom pressen föra qvinnorättens
talan.
Att Fredrika Bremer och Geijer i frågan om qvinnans
betydelse och uppgift för samhället inverkat på hvarandras
uppfattning, synes påtagligt, om de ock i tillämpningen ej
alltid följdes åt. Man kan måhända våga påstå, att grunden
till det arbete för qvinnans framåtskridande, hvaraf vi njuta
frukten, lades af dessa båda. Denna grund var det
kristliga personlighetsbegreppet, och grundläggarne tillhörde de
ädlaste och högst stående sedliga personligheter, vårt folk haft
att uppvisa. Vi älska att tro, att qvinnofrågan hos oss fått en
viss prägel af dessa sina grundläggare och skall behålla den.
Men Geijer dog och Fredrika Bremer stod ensam och föga
förstådd, ehuru sjelf allt mera förvissad om sanningen af den
ide’, ät hvilken hon beslutat egna sitt återstående lif. Då
reste hon 1845 öfver till den nya verlden och hemförde
derifrån en rik erfarenhet, om så väl de soda som de mindre
7 O
goda sidorna af det der just då började arbetet på qvinnans
sociala frisrörelse.
o
Slutligen skref hon sin Hertha och framlade i denna
sociala roman en bild af det urartade hvardagslifvet samt
grymheten af att inom detsamma fastlåsa qvinnans hela
uppgift. Hon visade att man måste gifva qvinnan ett mål för
sitt lif äfven oberoende af äktenskapet, om hon ej skulle gå
under; att man borde väcka hennes sjelfansvarighet som
menniska samt hennes medborgerliga sinne. Boken mottogs i den
konservativa pressen med den skarpaste kritik; att den såsom
litterär produkt hade stora brister insåg förf. sjelf senare; men
att hon skref den och dermed för sin lifsuppgift »offrade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
