Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
skor syntes till; endast en ruggig lmnd släckte sin törst i den
uppsvälda ränstenen.
Rummet var varmt, inbjudande, tungt och rikt
möble-radt. Men hon hade ingen blick för dess lockande comfort.
Från brasan smög sig en bred, röd reflex fram till den
ungdomliga, framåtböjda gestalten, bröt sig öfver det blå
sidensläpet, gled uppför den runda, slappt nedhängande armen,
dröjde ett ögonblick vid spetsarna kring hennes hals och kom
det rika, askblonda håret att glänsa som guld — men ännu
satt hon orörlig.
Skymningen blef alt djupare, taflan utanför alt dimlikare,
alt mera intresselös — men ännu satt hon orörlig. Plötsligt
sprang hon likväl upp. Nej, hon kunde inte komma till
klarhet! Fans det då ingen, ingen, som kunde säga henne hvar
hennes pligt slutade och hennes rättigheter togo vid. —
Rättigheter! Hade hon då rättigheter? Ja, och tusen gånger ja!
Hon tryckte händerna mot pannan och började att mäta
golfvet med hastiga steg. Bakom henne rasslade och bröt sig
det blå sidensläpet som upprörda vågor.
Klarhet — —! Hvad ville hon inte ge för att komma till
klarhet! Egde hon rättighet att köpa sin lycka på en annans
bekostnad, att skydda sin samvetsfrid genom att krossa en
annans? — — Rysande svepte hon in sig i en mjuk schal och
ringde på mera ved. Det var så kallt, så förfärligt kallt! Med
en nervös rörelse sköt hon fram en låg stol så tätt intill
el-den som möjligt och sjönk ned, tungt, som om hon dignat under
en onaturlig börda.–Voro inte lågorna en bild af hennes
eget lif? Nyttiga i sitt stängsel, fördärfliga i sin frihet. Nyttig?
Var hon nyttig? Var det nyttigt att lefva detta lif af onatur
och förställning, att ljuga, ständigt ljuga, om inte i ord så i
handling, att le, att skämta mod hjertat sönderslitet af ångest
och förtviflan —. Var detta nyttigt? Nej, lågt, lumpet,
föraktligt var det! — - Hon sprang upp, och ånyo rasslade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
