Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9(5
bröt sig släpet bakom henne som upprörda vågor. — — Så
flögo tankarna tillbaka till hennes korta, lyckliga förlofningstid.
Hur varmt hon älskade, hur hon såg upp till honom, den
mognade mannen, som valt henne, adertonåringen, till maka.
Men sedan — —! Kanske felet var hennes? Mannen var ju
hederlig, rättänkande, god, ja god, derpå hade hon bevis. —
Hvad rådde han väl för, att hon behöfde så mycket och att
han hade så litet att ge.
För honom var äktenskapet bara ännu ett af lifvets behag
— för henne var det sjelfva lifvet — —.
Omtyckt som trofast vän och god kamrat, eftersökt som
angenäm sällskapsmenniska, var det väl flå underligt om ban
fortsatte sina vanor och tillbringade nästan hvarje afton utom
hus? Hans hustru var hans hustru, men till sällskap var hon
honom inte tillfylles. Efter att hela dagen ha suttit nedlutad
öfver sina tröttsamma handlingar behöfde han eggeisen af
en brinnande dispyt eller den nervretande hvila, som spelbordet
skänker. Hon lärde sig snart förstå detta, men det gjorde
inte hennes lif ljusare.
Ensamheten var så förfärlig, hu så förfärlig! och känslan
af att han kunde lemna henne, ständigt lemna henne —
förkrossande. — Hon försökte att sätta sig in i hans tankegång;
hon läste i smyg hans lagböcker och började att tala om hans
processer.
I början syntes han road, ungefär som ban skulle ha roats
af ett barns försök att lösa ett inveckladt problem, men sedan
bad han henne, litet beskyddande, som hans ton så småningom
blifvit, »att inte bry sitt hufvud med hvad hon inte förstodo
Förstod! Förstod då ban — —! Nej, hon ville vara rättvis.
Han var alt för inbunden, alt för van att dölja både sina
och andras tankar, för att känna behof af att meddela sig som
en man meddelar sig med sin hustru, och hon var för blyg
och för stolt för att be om det, som inte erbjöds henne fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
