Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vid Allfarväg. Dikter af A. U. Bååth. Anm. af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
barnet att »somna in utan Fader Vår». En dag finner lian
sin lilla flicka i ateliern med »knäpta händer» och »förgråten
blick» — på knä för hans nyss fullbordade venusstod.
I detta, likasom i föregående häften, äro dock efter min
tanke de förnämsta styckena skånska landskaps- och folkbilder.
Så t. ex. Jon Fant, idioten, församlingens ypperste
psalmsångare, som endast sofver under predikan, och Fisklägets
Krögave med sin lille sonson, hvilken den råe gubben klemar
bort till minne af sonen, som drunknat. Hvilken fin stämning,
med sitt skärande afbrott men som utjcmnas igen, ligger icke
öfver landskapsskildringen:
Utanför Lund
vid hospitalet.
Luften är mulen i majblid förmiddag,
Och doften vaggas af vårvind, smekande svag.
Romeleklint med mjuk och vågig kam
Blånar hak Knästorps hvita kyrka fram.
Och ån, der gräset i vattnet ljusgrönt står,
Lugn mellan varma, plöjda åkrar går.
Ur dörren i smedjan lyser en låge matt,
Och hospitalet mörkrödt skyler sin natt.
Och fyld af toner är luften, ljum och lätt.
Drillar tumla på drillar tätt, så tätt.
Domkyrkoklockorna ringa om död sitt bud,
Och mäktigt skälfva fylliga, sega ljud.
Så öfverröstas rymdens starka musik
Med ens af breda, skärande, låga skrik.
Det låter, som låge man utan ro och tröst
Med väldig, qväljande tyngd på flämtande bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
