Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vid Allfarväg. Dikter af A. U. Bååth. Anm. af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Det hörs, som en ande med rasande kraft tog i
För att omsider ifrån sig sjelf bli fri.
Så varder det tyst. Två harfvar rassla mot mark.
Der borta från smedjan klingar hammaren stark.
Oeh kloekorna tiga. I rymden, ren och still,
Nu tonar allena befriad fogeldrill.
Oeh åter andas slätten vid såningstid
Sin varma, vårliga glädje i orörd frid.
Huru mycken lifsverklighet- i bilder sådana som Knut
Laveson, den underlige gamle som haft en så svår hustru,
hvilken nu är »i himlen», eller »Sonen[år student», målade
den ännu unge mjölnargubben och hans son, den redan gamle
ynglingen, eller På Färd, de öfvergifna utvandrarbarnen bland
»balar ocli lårar» vid Malmö hamn, då »mamma» måst gå
ärende »in i staden», ty »de hafva kommit en dag för tidigt».
Vackra äro ock dikterna: Döende, der den gamle bispen ledes
till fönstret att taga afsked af lundaslätten, På Iltåg, med
redogörelsen för det präktiga banvaktarfolket, det redbara,
förnöjda, härdiga, godsinta paret, som nog »håller banan klar»,
och Qvällstämning, i hvilken intagande dikt barnen under det
månbelysta trädet utanför sista låga hus vid förstadsgatan
inöfva: »Spinn, spinn, dotter min!» — och slutligen, icke till
förglömmandes, en annan liten musikalisk dikt, fiskartösens
morgonbad Vid Tångahallar, der gamla mormor står på stranden
och håller de lappade paltorna:
lvunde plagg och annat
Evigt fjärran vara!
Skönt det friska vattnet
Slår om skuldror klara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
