Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. * Kristendomen och qvinnofrågan. Af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Jesus och hans apostlar, särdeles Paulus, inskärpa ofta i
allmänna ordalag pligten till laglydnad och trohet i sitt
lefnadskall, aldrig rubbad af den inre förändring, menniskan vid
öfvergången till det kristna lifvet undergår. »Gifver kejsaren,
det kejsaren tillhörer», säger Jesus. Paulus förmanar de kristna
att vara all mensklig ordning undergifna för Herrans skull
och bjuda en hvar att förblifva i det stånd, hvari han blifvit
kallad. Att de emellertid härvid ofta skulle lämpa detta bud
till den hos de dåtida folken bestående ordningens form, säger
o ’c
naturligen sig sjelft. En förvändhet utan like är det
emellertid, om man anser att de dermed ville uppträda till något
försvar för sjelfva denna ordning i och för sig, eller tillägga
den något berättigande att in i evärdeliga tider vara formen
CD O O
för det menskliga samfundslifvet. Då Jesus bjuder sina
landsmän, att gifva kejsaren skatt, icke har han dermed som en
för alltid gällande pligt ålagt sina anhängare att bibehålla det
monarkiska statsskicket. Den frågan, om staten bör vara
monarkisk eller republikansk är en fråga, som ej beröres af
den etiska fordran, kristendomen uppställer att man skall vara
öfverheten lydig, den republikanska lika väl som den
monarkiska, ehuru då budet råkat uttalas till menniskor, som lefva
i monarki, uttrycken derefter lämpades. Det absurda i ett
motsatt tolkningssätt framgår ännu tydligare, om man fäster
sig vid en samhällsinstitution, som nu Gudi lof redan för länge
sedan i Europa gått sitt slut till mötet, nämligen slaveriet.
Paulus har ej ett ord att säga de kristna slavarne, annat än
att de skulle förblifva slavar och vara sina herrar lydige, ja
i handling visar han sig respektera denna med kristendomen
till utseendet minst förenliga af alla det antika samhällets
institutioner genom af till Philemon återsända hans förrymda
slav Onesimus. Skulle man nu häraf vilja draga den slutsatsen,
att Paulus bjudit kristenheten att bibehålla slaveriet bland
sina institutioner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
