Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. * Kristendomen och qvinnofrågan. Af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
allra väsentligaste och vigtigaste. Hennes egentliga
lifsuppgift faller inom detta område. Det är lätt att förstå, hvilket
ofantligt inflytande denna betydelsefulla sanning, dittills,
åtminstone i hela sin omfattning och renhet, obekant för
Vester-landets folk, skulle utöfva på uppfattningen af snart sagdt
alla det menskliga lifvets förhållanden. Den helleniska
visheten i dessa yppersta frukter hade väl närmat sig dertill,
men aldrig vågat taga steget fullt ut. Särskildt gäller detta
könsskillnaden. Plato ville väl höja den grekiska qvinnan ur
hennes låga och beroende ställning och påyrkade t. o. m.
hennes fulla likställighet med mannen med afseende på
politiska rättigheter. Han skulle icke hafva gjort det, om han ej
ansett henne kapabel af dygd i egentlig bemärkelse. Men
synpunkten begränsas i tvenne vigtiga afseenden. För det
första är qvinnan, enligt hans uttryckliga ord i hvarje fall
sämre än mannen. En enskilt individ kunde väl höja sig
öfver sitt köns vanliga nivå och fortgå mycket långt, och man
skulle då ej hindra henne att göra detta. Men könet i det
hela var mankönet underlägset. Vidare skulle vägen till
qvinnans höjande gå genom det fullständiga offrandet af all hennes
qvinlighet. Äfven sitt kall som maka och moder skulle hon
lemna. Äktenskapet i vanlig mening skulle afskaffas och
barnauppfostran blifva statens sak. Ingen qvinna fick någonsin ens
känna sina egna barn. Aristoteles stod på en ståndpunkt som
mer närmade sig det allmänna grekiska föreställningssättet.
Qvinnan var enligt honom afgjordt en lägre varelse än
mannen och skulle fortfarande hållas i en beroende ställning, ehuru
hon visserligen ej skulle vara hans slavinna. Den stoiske vise
var väsentligen man. Äfven om så ej uttryckligen sades, egde
dock hela idealet tydligen en manlig typ.
Bjert afsticker häremot kristendomens lära i denna punkt.
Kristendomen har aflägsnat all tvetydighet i detta afseende
och utan alla förbehåll tillerkänt qvinnan fullt menniskovärde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
