Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. * Kristendomen och qvinnofrågan. Af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
värde som en evighets varelse. Hvad hennes ställning här på
jorden beträffar har, som nämndt är, den kristna religionen med
de reservationer, hvarom vi strax skola tala, egentligen intet
att fordra, utan finner sig i att allt måtte få förblifva vid det
gamla. Men inför evigheten utjemnas förhållandena. Sjelf
tyckes ock Jesus hafva betraktat könskillnaden såsom något,
som uteslutande hade betydelse för detta lifvet (Matt. 22: 30).
Dock torde mer än en tolkning kunna gifvas åt dessa
märkta O
värdiga ord.
Jordelifvet är, som nämndt blifvit, enligt kristendomen
väsentligen en skola för evigheten. Det är då klart, att dess
förhållanden få sitt värde derefter. Hufvudsaken är ej
menniskoslägtets timliga fortvaro på jorden. Jorden är en skola,
som fyller sitt ändamål, när hon blifver en beredelse till hvad
bättre är. När den fylt detta mål skall den en gång stängas.
De första kristna väntade denna tilldragelse hvarje dag, hvarje
timma. »Veten att tiden härefter är kort», säger apostelen.
Att efterlemna afkomlingar, var under sådana förhållanden en
sak af ringa vigt. Att dö barnlös hade förut betraktats som
o O
nära nog likbetydande med ett förfeladt lif och särskildt
ansågs den qvinna, som ej var maka och moder såsom en helt
och hållet förfelad varelse. I äktenskapet och föräldrakallet
ser deremot kristendomen aldrig vare sig mannens eller
qvinnans högsta bestämmelse. Paulus gifver t. o. m. ett så starkt
uttryck deråt, att ban rent af afråder de kristna att,
åtminstone under förföljelserna ingå äktenskap, sägande det är »bättre»
att förblifva ogift. Hvad man än må tänka derom, säkert är,
att dessa uttalanden åtminstone ega den universella betydelse,
att de äfven för qvinnan öppna möjligheten af att utan att
förfela sitt lif förblifva ogift, åtminstone under vissa
förhållanden. Härmed är jungfrunes ställning ärad och erkänd
såsom en menniskan värdig ställning och betydelsefulla
slutsatsen, kunna nog deraf dragas med afseende på åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
