Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. * Kristendomen och qvinnofrågan. Af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
emellan giftermål och celibat till en samvetssak, ej säsom det
vanligen fattas till en smaksak. Det är pligten för den ene
att gifta sig, för den andra att förblifva ogift, som framhålles,
och som försätta hela saken på en högre ståndpunkt än den
ytliga och laxa, från hvilken lärjungarne sågo den. Den, som
ej kan inlägga så mycket allvar i sitt äktenskap, att han kan
fatta det som oupplösligt, må förblifva ogift.
Härmed hafva vi förts öfver till en annan sida af vårt
ämne. Vi hafva hittills sysselsatt oss med den ena sidan af
den kristna religionens mer positiva förhållande till detta —
med hvad som framgår af det mer allmänna i dess
verldsuppfattning. Men härtill kommer ännu en annan sida af saken.
Förhållandena könen emellan erbjuda onekligen synpunkter,
som ega cn så omedelbart etiskt-religiös betydelse, att hvarje
religion, den må förhålla sig aldrig så neutral till sociala och
O ’ O O
politiska ämnen, måste till dem klarera sin ställning. 1 sin
uppfattning af menskligheten såsom en andlig organism hade
kristendomen en fast utgångspunkt för sin lära om
förhållandet mellan könen, betraktadt ur denna rent etiska synpunkt.
Det är i dessa afseenden hufvudsakligen trenne fordringar, till
hvilka de kristna urkunderna ofta återkomma: fordran på
kyskhetens helgd för både man och qvinna, så inom som utom
äktenskapet, fordran att detta skall vara till sitt väsende
oupplösligt och ändtligen fordran att mannen, äfven då hustrun till
honom intager en beroende ställning, skall mot henne i hela
dess vidd utöfva den kristna kärlekens pligt.
Kyskheten betraktas af kristendomen, i motsats till hvad
nu för tiden vanligen sker, ej ur utilitaristisk synpunkt. Det
är ej de förderfliga följder, för mig sjelf eller andra som ett
kyskhetsbrott för med sig som framhållas, så lätt än den
allmänna menniskokärlek, kristendomen fordrar, kan tyckas
inbjuda till något sådant. Kyskheten betraktas här fastmer som
en omedelbar pligt, utan afseende på följderna och dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
