Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. * Till Fredrika-Bremer-Förbundet. Bref från Kristiania
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
En annan dam påpekade, att man icke borde blott
klandra mannen. Det var icke ban ensam som missbrukade
egendomsgemenskapen, och det vore godt också för honom att
få skiljd eganderätt. Talarinnan var väl hemmastadd i
kuststäderna på vestkusten, och der hände det ej sällan att
sjömanshustrur satte sig i stor skuld för idel grannlåt och
fåfänglighet, så att mannen vid hemkomsten nödgades sätta
gården på auktion. Härvid upplyste en jurist att, mannen
under sådana förhållanden kunnat undandraga sig att betala.
En hvithårig man med ärevördigt utseende, en
förutvarande prost, reste sig nu och bad om ordet. Hans långa
erfarenhet hade förvissat honom om att »særeie» vore den
bästa formen för egendomsförhållandet mellan äkta makar.
Icke heller kunde han förstå huru »særeie» kunde strida mot
äktenskapets idé eller mot kristendomen. Det var ju för de
ondas icke för de godas skull som lag skrefs. Han ville
derför protestera mot Hagerups yrkande att »særeie» måtte
varda en fri sak. Han menade att här borde qvinnorna icke
hafva frihet; (En liten rörelse bland qvinnorna! Hade man
då här för sig blott en af de gamla vanliga »bagstrævere!»
Men den gamle prästen fortfor lugnt och blidt) ty, mente
han, den frihet, som här talades om, skulle utöfvas just i
den tiden, då qvinnan är mindre än någonsin duglig att
bevaka sitt eget intresse: nämligen förlofningstiden. Det är en
romantisk tid och bör vara och förblifva en romantisk tid;
men romantiken bör göras oskadlig genom att skiljd
eganderätt blir det principiela. Alltså ville han ställa særeie som
n:o 1, friheten som n:o 2.
En dam mente att qvinnorna icke hade mod att erkänna
att de önskade skiljd eganderätt och föreslog att en pröfning
af förhållandet skulle ske, i det att alla, som delade denna
önskan reste sig upp. Förslaget gick dock om intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
