Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Litteratur - Skönlitteratur - »Billeder fra Midnatsolens land», af Magdalena Thoresen, anm. af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-254
hennes medkänsla alla former af lidande som den kampen
medför; och hon fann det af alla lidanden, af alla
naturförhållanden okufvadt menskliga, som hon sökte. Hon genomlefde
sjelf alla de qval som »Mørketiden» hopar der uppe i den
yttersta norden, men hon genomlefde också ljusets segrande
genombrott och hon berättar oss medelbart egna erfarenheter
i skildringen af det folklif, som danas under den månadslånga
vinternatten och korta sommardagen. I sin framställning af
O o
hvad hon sett och hört har hon återupptagit den form, som i
hennes Billeder fra Vest/cysten af Norge så väl lämpade sig
för innehållet. På landskaps- och kulturskildringens bakgrund
framställer hon de menniskoöden, hvilka på ett pregnant sätt
åskådliggöra naturens och menniskans vexelverkan på
hvarandra, och dessa öden framställer hon icke romantiserade
men ej heller endast torrt refererade, utan berättade med den
enkla och stora poesi, som verkligheten innebär för en diktares
syn och hjerta. Hvarje egendomlig kulturbild, hvarje starkt
naturuppträde får således sin motsvarighet genom något
menniskolif, på hvars gåtor de utgöra svaret.
Under ångbåtsfärden längs kusten till Vårdö, resans mål,
komma vi genom Magdalene Thoresens skildring i mera flyktig
beröring med kustboarne, som vi igenkänna på den af »klokhet,
mod och försigtig beräkning sammansatta blick hvilken också
utmärker djurtämjaren», och om hvilka vi veta att de mången
stormnatt på båtkölen bergat sitt lif — medan de kanske sett
den, som gjort lifvet kärt för dem, glida ned i djupen. Vi
möta Nordlandsbåtarne, hvilka med sin behagfulla kraft och
måsarne, hvilka med sina hvita vingar ge egendomliga
skönhetsblink åt färden längs de nakna, mörka klipporna på de
fattiga stränderna, der boskapen vintertiden ofta dör af svält,
der menniskorna stundom dö samma död och der hafvets
giriga vågor synas milda jemförda med strandens ödsliga
hårdhet. »Nästan alla menniskor» säger författarinnan »kämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
