Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Litteratur - Skönlitteratur - »Billeder fra Midnatsolens land», af Magdalena Thoresen, anm. af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-255
tyst; blott en och annan har fört kampen högt och gifvit ord
åt hundradens lidande.» Så förtäljer hon t. ex. sägnen om en
prest på en af Finnmarkens nakna öar, hvilken, trött att år
efter år vänta på den utlofvade aflösningen till en annan post, en
söndag, efter slutad gudstjenst, i församlingens åsyn sprang
från en klippa ut i hafvet, sålunda befriande sig från det
naturens och ensamhetens tryck han ej längre kunde bära.
Och från sjelfva Vårdö bli många öden, lika tyngda af tragisk
nödvändighet och derigenom lika vildt förfärande, upprullade
för läsaren. Först erhåller man en klar, intresserik skildring
af Vardös historiska förhållanden och fortfarande politiska
betydelse, af den forna oktrojerade handeln och Finnmarkens
förpaktning till Bergens köpmän, hvilka blefvo så godt som
envåldsherrar öfver innevånarnes gods och lif, samt af den
efter frihetslagen 1789 följande uppblomstringen. Ehuru staden
ännu endast har »en kultiverad stads framsida», så erbjuder
denna, trots 72° nordlig bredd och 10 månaders vinter, samma
drag som nutidslifvet annanstädes i norden: der finnes i den
lilla staden kyrka och bönehus, en höger- och en
venstertid-ning, borgar- och folkskola, arbetarförening och politiska möten,
good templare och hednamission, bibliotek och »turnhalle».
Utom den 28 man starka fästningsgarnisonen och några
embetsmän, utgöres befolkningen af fiskare och köpmän, hvilka
tillhandla sig fisken mot varor och nästan alltid veta att ställa
räkningen, som fiskaren endast sällan kan kontrollera, på sä
sätt, att fiskaren står i skuld hos köpmannen. Ett af dessa
många offer för orättrådigheten har Magdalene Thoresen
framstält på det egendomligt gripande sätt, som är henne eget, så
snart hon rör vid det i natur-, samhälls- eller race-förhållanden
inneboende fatalistiska, under hvars nöd och förvildelse hennes
sympati dock framletar något, som ej gått under; detta är
här hos den af svält döende rättfärdighetskänslan, hvilken håller
lif i honom, tills han får veta: att han icke dör som gäldenär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
