- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugosjunde och sista årgången. 1885 /
263

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Historien om en näsduk. Af Ernst Ahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-263

Då lian låg vid riksdagen, gick hon öfver hemmanet,
vaken som en gårdvar. Han behöfde aldrig hysa skymten af
ett tvifvel om, huruvida någon af hans befallningar blef
åtlydd eller ej.

Så hade hon arbetat och slitit år efter år. Det låg ett
långt samlif bakom dem. Hade de tillhört en annan klass,
skulle det blifvit silfverbröllop, skålar och hurrarop. Det
behöfdes ej här; för hvem skulle komedien varit? Nej, det
gick som det gått, — lika godt om åren voro tjugu eller fler.

Hon är gammal och böjd, liknöjd om sitt yttre, men seg
i arbetet. Han är bibehållen, och en man i sina bästa år.
Ingen som ser dem tillhopa skulle tro dem vara man och
hustru.

Hon är endast qvinnan af folket, med duk på hufvudet
och simpla vanor. Han är icke längre bonden, han är den
framstående riksdagsmannen, herr Assarson; men mellan dessa
två fins ett band lika starkt som om det knutits af poetiskt
uppdrifna känslor, ty fast de aldrig reflekterat deröfver, veta
de båda att de icke kunna undvara hvarandra. Ett
förhållande så enkelt som deras rymmer inga tvifvel, inga
farhågor.

För länge sen har mor Bolla lärt sig hvad som erfordras

o o

för en gentlemans drägt; men för mig låg det någonting
rörande i sjelfva hennes enfald att stärka näsduken åt Per.
För honom kunde ingenting bli godt nog! Det hade varit
grundtanken. Och denna bagatell, som de skrattat så godt åt,
väckte hos mig nästan vördnad. Den talade om en af dessa
glömda existenser, hvars lifgerning ofta bär så rika skördar,
men som aldrig förevigas af en braskande minnesruna.

Ernst Alilgren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1885/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free