Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Historien om en näsduk. Af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-262
gcnompyrdt af denna uppfattning, den meddelade sig åt
barnen, den smittade tjenstfolket.
Han talade sällan med henne om sina planer för
framtiden, men hvad som skulle göras i dag och i morgon hade
han fullkomlig reda på. Och han glömde aldrig något. Det
kunde icke hända att han kom in för att kläda sig för någon
o o
stämma, sammanträde eller bjudning, utan att kläderna lågo
borstade och allting tillreds.
Hon syntes aldrig gripa in i hans handlingar, och dock
är det oberäkneligt hvilket inflytande denna ordkarga qvinna,
sig sjelf ovetande, haft öfver hans lif och utveckling, blott
genom att fullgöra livad hon ansåg som sin pligt. Detta
odisputeradc öfverherrskap, denna lugna ro, denna vana att
se allt gå som ett urverk, hade tryckt sin prägel på mannen.
Just dessa1 omgifningar hade danat honom till den karaktär
lian var.
Det fans i hans uppträdande en trygg tillförsigt, som
vuxit upp ur känslan af att i hemmet vara absolut oantastlig.
Hans lugn i alla yttre stridigheter var fotadt på medvetandet
att i hemmet vara frikallad från slitningar och söndring.
Redan i tanken på det måste ligga en hvila. För honom kunde
det aldrig vara tal om att bli nervös.
De moderna teorierna skulle kanske haft svårt att
erkänna detta för ett äktenskap i högre mening, mon säkert är,
att detta förhållande — så fritt från pjoller och romatik —
var kärnsundet, och att det gaf denne man en frihet och en
styrka i hans rörelser, som det under inga andra
omständigheter skulle varit en möjlighet. Det var som att se sig sjelf
fördubblad. Ty hon förstod honom alltid när det var fråga om
att utföra lians vilja; en hemlig instinkt tycktes ersätta hvad
som brast i intelligens. Och hos henne var det aldrig fråga
om hvarför. Per ville »ha’t så», det var nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
