- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugosjunde och sista årgången. 1885 /
271

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Ur Fredrika Bremers bref till Thekla Knös och Lotten Wennberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-271

samt pension i någon fond så stor som fås kan för mina
många meriters och behofvers skull. Och som jag är viss
på, att Mamsell snart skall förskaffa mig detta så att jag kan
lägga ned min vandringsstaf och slå mig till ro, ber jag
högädla Mamsell hålla till godo med denna min staf, som nu
dessutom blifvit mig för tung, till ett minne af min
tacksamhet för det välborna Mamsell hädanefter vill vara mitt och
mina lika meriterade likars bästa stöd och staf.

Tecknar en ödmjuk tjenarinna

Anna, Maria, Christina, Katarina, Brita, Petronella

Legio.

# «

*



Vi tillägga ännu ett sista bref till Thekla Knös, hvilket
talar om brefskrifvarinnans egen utveckling. — — — — —
»Jag bekänner, att lifvet på jorden och isynnerhet i vår nord
syntes mig under hela min ungdom i så afskräckande ljus
att jag beslöt aldrig sätta bo der hvarken till själ eller kropp.
Senare blef det annorlunda, Jag försonade mig med lifvet
och till en viss grad också med lidandet, i det. jag erkände

dess uppfostrande makt,–-Jag fruktade ej mer att sätta bo

för mig sjelf, och tänkte: jag vill taga mig ett eller två bain,
dem jag kan älska och fostra, vid hvilka jag kan hålla hjertat
varmt medan tanken gör sina fria utflygter, sökande sanningen

och i den en evig harmoni.–-Och nu är jag gammal vorden,

och tackar Gud för hans underliga ledning af mig och mina
lefnadsöden, ehuru litet de till formen realiserat mina planer
och önskningar. Men,» tillägger lion, »han har gifvit mig ocli
ger mig allt hvad jag hemligen sökt och åtrått, såsom mitt
väsens högsta behof, gifvit det i det mått, som jag i min
närvarande inskränkthet kan mottaga det. Och i känslan af
att hafva funnit min del, den, i hvilken jag bäst kan uppfylla
min bestämmelse som hans tjenarinna, lefver jag lycklig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1885/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free