Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Ur Fredrika Bremers bref till Thekla Knös och Lotten Wennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-272
»Förer lian icke på rletta vis hvarje sökande om än efter
manga pröfningar? Låter han dem icke hvar och en, förr
eller senare, finna hvar sin del? Jag tror så pä grund af
miu egen lifserfarenhet, på grund af menniskans natur och
af Guds godhet, ehuru jag nog ser att för mången måste
denna del bevaras bortom jordens gräns; ty här finna de den
icke. — — — Att lida på ett, eller annat sätt är
oundvikligt för qvinliga hjertan. Men bättre är att lida ensam, tyst
och rent, än att deri indraga andra och deraf sjelf neddragas.»
»Uppfostran kunde dock göra mycket för att förekomma
onödigt lidande. Arbete, bestämdt dagligt arbete, är
menniskan lika nödvändigt och välgörande som dagligt bröd. Ett
godt arbete, ett arbete enligt våra naturliga anlag och vår
själs behof är, näst kärlek till Gud och förtröstan till honom,
vilkoret för sällhet och trefnad på jorden. Arbete, noggrannhet,
ordning — de föräldrar, som ingifva de sina kärlek dertill,
hafva gifvit dem mer än guld och gröna skogar. Arbetet är
en källa för själens hälsa, ett stöd vid hvilket själ och kropp
kunna upprätta sig under alla lifvets skickelser. Ett godt
arbete är, jag måste upprepa det, näst religionen, menniskans
största skatt och välsignelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
