Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Helen Jackson, skald och regeringsombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-274
son synes derför hennes vän nästan som att svika ett förtroende,
och likväl, tillägger hon, bör det ske, för att Amerika må veta
hvad det i henne egt och förlorat.
I.
Helen föddes i Massachusets 1831 af begåfvade och högt
ansedda föräldrar, men befann sig redan vid 15 års ålder
fader-och moderlös. Hon var ett ovanligt lifligt och qvickt barn,
hade många vilda upptåg för sig i hemmet och gaf
fäderne-byn stoff till många lustiga historier. Hon genomgick med
heder skola och seminarium och gifte sig i Boston vid 21 års
ålder med en kapten i amerikansk tjenst, Hunt. Efter elfva
års lyckligt äktenskap förlorade hon mannen i följd af
explosionen af en mina. En ung, mycket lofvande son var den
sörjande enkans enda tröst, men äfven denne miste hon några
få år senare, en förlust, hvilken sänkte henne i en djup och
länge tröstlös sorg.
Intill denna tid hade hon, ehuru hon fört ett mycket
om-vexlandeoch verksamt lif, hufvudsakligen egnat sig åtsinahusliga
uppgifter och icke röjt några specielt literära tendenser. Hon
tyckte om sällskapslifvet, var personligen mycket tilldragande,
klädde sig med smak och hade många vänner af båda könen.
Genom sin make lärde hon känna flera öfverlägsna män, men
de voro i allmänhet militärer eller ock vetenskapsmän, hvilka
egnade sig åt militära uppgifter. Det var först vid 34 års
ålder under vistelsen i Newport, Khode Island, som hon kom
i närmare beröring med literära personer, genom hvilkas
inflytande nya intressen helt oväntadt öppnade sig för henne.
Här drabbade henne dock förlusterna af make och son, och
länge ansåg hon sitt lif härmed så att säga uttömdt och
afslutadt. »Båda borta!» klagade hon, »och jag som till intet
duger, står ensam qvar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
