Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Helen Jackson, skald och regeringsombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-280
en äkta qvinna med djup känsla och staika sympatier. Allt
tog för henne färg af hennes personliga förbindelser, och den
impulsiva snabbhet, hvarmed hon ingick sådana, ådrog ofta henne
sjelf svåra missräkningar och hennes vänner mänga obehag.
Hennes vänskapsförhållande till män hade hela den öppenhet
och oförbehållsamhet, som vanligen tillhör blott vänskapen
mellan personer af samma kön; å andra sidan hände att unga
flickor tillbådo henne med något af en älskares hänförelse.
Sjelf hängaf hon sig obetingadt med bela sin själ och utan
all tanke på följderna, hvar helst hennes sympatier drogo henne.
Det låg någonting exotiskt i hennes känslolif, hvilket bildade
en sällsam kontrast till andra karaktärsdrag, som tillförts henne
från förfädren af Nya England.
Hon var alltid redo att kasta åsido sitt arbete för att på
sitt impulsiva sätt egna hela dagar åt en eller annan
hjerte-sak. Sä skref hou en gång, med äfventyr att förlora sin
popularitet, en uppmaning till stadens läkare och magistrat att
undersöka förhållandet med en gosse, som höll på att svälta
ihjäl. Hon var ingen anhängare af vare sig slaf- eller
qvinno-emancipationen i teori, och hon afskydde agitationen för
qvinnans rösträtt; men när hon hört Lucy Stone tala för densamma
med sin milda inträngande kraft, sä uppgaf hon en
tidningskorrespondens, som hon fört i ämnet, sägande: »Kan ni tro,
att jag någonsin kunde skrifva emot "hvad den qvinnan
anser rätt?!»
Då hon under en konvalescens i Rom skulle begifva sig till
Albano för att vinna krafter, vägrade hon enständigt att enligt
sina vänners önskan medtaga en van sjuksköterska, för att i
stället medföra en ung, hårdt arbetande flicka, som aldrig
njutit någon fritid.
»Hon hade», säger hennes biograf, »stora egenskaper, stora
inkonseqvenser och fullt upp med förtjusande fel, hvilka voro
nästan så goda som dygder. Hon var aldrig hård af sjelfviska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
