Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Sedlighetsfrågan inom den nordiska skönlitteraturen 1885 - 2. »Hur man gör godt», af A. Ch. Edgren - 3. »Kärlek» af Bärgtora af Esselde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-294
dagrar, alla löjligheter och fel, men inga af deras behag eller
verkliga förtjenster tecknade. Deraf osannolikheter och
öfverdriften som förtaga all illusion äfven från scenen.
Någon djupare själsanalys har man tyckt sig finna endast
hos arbetarhustrun, hvilken särskildt vid styckets uppförande
framträder på ett gripande sätt.
Såsom skådespelet gafs å Nya teatern var det endast 2:dra
akten, som gjorde* ett djupare intryck. Den olyckliga Svea,
hvars apparition och spel eljest väcka endast vidriga känslor,
frambringar i sccnen, då hon ber systern kyssa henne, samt
sedan, då hon, öfverväldigad af skam och ångest, brister i
hejdlös, högljudd gråt, det enda intrycket af djupare rörelse
hos åskådaren, detta emedan hon är den enda, som rör vid
hans hjerta. Att för öfrigt den utarmade familjen skyller all
sin förnedring och alla sina olyckor på de rika, är kanske
nog naturligt. Men år det också sant, och har diktaren rätt
att så framställa sake?i? frågar sig den tänkande publiken.
Det skallande bifall, som från teatersalongens högre rader
beledsagade hvarje, om än aldrig så orättvist uttryck af knot
eller hot från de fattiga mot de rika, besvarade frågan jakande.
Men skall författarinnan nöja sig med detta svar?
Skall hon använda sin eminenta begåfning i klasshatets
och det hotande våldets tjenst, eller har lion blott velat gifva
en varning för de jäsningsämnen, som ömsesidiga synder hopat
kring samhällets grundvalar, och vill hon framdeles bruka
sin stora talent till främjande, icke af en social explosion
utan af en social reningsprocess, icke af ett allas krig emot
alla utan af en fredlig och rättvis lösning af de sociala
konflikter, hvilka så bittert uppröra vår tid? Det är frågan, som
vannerna af fru A. Ch. Edg rens skriftställarskap ej utan oto
göra sig, allt sedan hennes ofvan nämda skådespel framlades
för allmänheten. ■
*»
o.
Slutligen vilja vi erinra om det lilla sededrama »Kärlek»
af en hittills okänd signatur: »Bärgtora», hvilket i somras
utdelades till prenumeranter af denna tidskrift och äfven är
tillgängligt i bokhandeln. »Problemet är icke nytt och har
varit med mera talent behandladt,» har man invändt. Ja
väl! Men lösningen är både ny och i utförandet synnerligen
kraftfull. Konflikten gäller här icke som i allmänhet i de
moderna sederomanerna hustru och man, utan tvänne
trolofvade. Stycket har i detta afseende blott få mera
framstående föregångare: Så »Synd» af Am. Kerfstedt, en novellette af
den välkända signaturen St. samt ofvannämda dram af fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
