Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Sedlighetsfrågan inom den nordiska skönlitteraturen 1885 - 1. »Det flager i Byen och i Havnen», af Björnstjerne Björnson - 2. »Hur man gör godt», af A. Ch. Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-299
ning på gossars hem uppfostran, *) så finner läsaren, att ämnet
diskuterats i vida kretsar.
Hvad skolans uppgift beträffar, har Sverige varit så att
säga före sin tid. Så kunde man vid Kristianiamötet ej nog
förvånas, då man hörde, att en af de närvarande svenska damerna
redan för 25 år sedan undervisat i normalskolan och Kongl,
seminariet i kunskapen om menniskokroppen och dess
lifsfunktioner, utan att »grumla flickans själ». Hemmens andel i
den ömtåliga frågans lösning är dock säkert hos oss lika
försummad som i det öfriga Skandinavien.
Huru som helst vill dock ingen neka, att det var
Björnstjerne Björnson, som gaf den första impulsen till ämnets
upptagande inom literaturen, och för vår del bringa vi honom
ett hjertligt tack för detta ord i sinom tid.
Af alla uttalanden i den svenska pressen om »Det Hager»,
är i vår tanke Fröken Ellen Keys i Verdandi, 1884 lift. 5, 6 det i
alla afseenden märkligaste och lärorikaste. Mödrar och
uppfostrare, hvilka önska ledning för sitt omdöme i saken, hänvisas
derför till att läsa denna uppsats i jcmnbredd med den ofvannämda
i Tidskrift för Hemmet.
2.
Från en helt annan sida har sedlighetsfrågan upptagits i
fru A. Ch. Edgrens bekanta skådespel »Hur man gör godt-».
Styckets innehåll är tvifvelsutan våra läsare väl bekant, och
vi vilja derför här endast uttala några af de omdömen, so A
det inom enskilda allvarligare hemkretsar framkallat. Att
skådespelet bär vittne om författarinnans kända öfverlägsna
talent, förnekas af ingen; men man anmärker, att denna talent
framträder här mera kall och slående, samt i utförandet mera
hänsynslös än i något af förf:ns andra stycken, och derför gör
ett pinsamt, ofta rent af motbjudande intryck.
Man längtar efter en gnista mensklighet i denna natt af
sjelfviskhet och onatur, last och djurisk förnedring. Men
springer en sådan gnista någon gång fram hos den unge
arbetaren eller den vandrande principfröken Agnes, så är det
endast för ögonblick. När man hungrar efter godhetens
bröd, bjudes man en stenhård tendens, när man törstar efter
en droppe kärlek, räckes en bägaren, bräddad med hatets
malört eller den förfinade sensualismens sockervatten.
I bazarscenen likasom i den fina verldens umgängeston
och familjeförhållanden finner man alla skuggsidorna men inga
*) Se månadsbladet Dagny, Januarinumret: >En studenthistoria»,
bedömd af ung och gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
