Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«tt okufligt hjekemod i kamp med ödet. Bevis härpå öro
icke. svåra att finna. Icke var Gustaf Adolfs snille/ hjel temod
och fosterlandskärlek mindre, den tid han ännu inom det gamla
Sveriges gränsor kämpade för sitt rikes sjelfbestånd, än då
han i spetsen för sina segrande härar genomtågade Tyskland;
och likväl känner hvarje barn de sista åren af hans
hjelte-bana, under det de första jemförelsevis äro öfverlemnade åt
glömskan. Icke öfverträffade Carl XII i fältherretalent och
hans krigare i tapperhet den anförare och den krigshär som
segrade vid Lund; och dock öfverglänses i folkmedvetandet
slaget vid Lund sf slaget vid Narva. Hvem känner ej Jakob
Bagges, Klas Kristerson Horns eller Carl Gustaf Wrangels
sjöslag, under det att Psilanders eller Hökeflychts namn och
bragder endast äro bekanta för få? fin hvar känner Carl
Gustafs segerbana, hans tåg öfver Bält, hvarigenom Sverige vann
sina naturliga gränsor i söder; men icke många hafva kunnat
förmå sig att studera och sedermera i minnet bibehålla de
hjeltemodiga men fruktlösa vapenbragder som föregingo
Finlands lösslitande från Sverige, och söndersprängandet af det
band som i 600 år förenat de tvenne brödrafolken på hvar
sin, sida om Östersjöns böljor. Och detta sistnämda krig,
det olyckligaste som Sverige någonsin fört, bar dock att
uppvisa drag af hjeltemod, ihärdighet och trohet, som alltid
borde vara lefvande i hvarjé svensk mans minne, och som fuHt
ut kunna jemföras med hvad Sveriges lyckligare krigshistoria
har att uppvisa. En skald har slutligen åtagit sig de
finska hjeltarnes sak, och om Sandels, Döbelns, Zidéns namn
blifva odödliga i folkets bjertan och på dess läppar framför
många andra deras likar, så hafva de derföre att tacka
Runebergs fosterländska snille.
Men det stora sorgespelet bör lefva i svenska sinnen ej
blott såsom eh dunkel hjeltesaga, omstrålad af ett poetiskt
skimmer, utan såsom en bister verklighet, från hvilken ej en
mansålder skiljer oss, och hvars förnyande kan försökas den
dag och stund vi icke ana. Vi få derföre icke nöja oss med
att betrakta de lagerkransar som skalden flätat kring
hjeltarnes namn, ej heller lyda vår känsla, som drager sig
tillbaka från vidrörandet af det färska såret, utan vi måste med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
