Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det säkerligen är så gammalt som från Henrik VI:s tid, så
är det likväl af en beskaffenhet, som tillkännagifver att det
måste hafva haft föregångare af samma slag, innan det
kunnat hinna en så hög grad af fulländning. Vid slutet af
stycket är en förteckning på karaktererna, icke mindre än 36 till
antalet (inbegripna två Vexillatorer), så att dess uppförande
måste hafva varit förenadt med stora kostnader, och enligt en
grof ritning på sista bladet fordrade representationen ett kasteli
eller berg midt på teatern, med en säng derunder för
Huma-num genus och fem ställningar för Deus, Belial, Mundus, Garo
och Avaritia.
Detta må vara tillräckligt till prof på plananläggningen och
den allmänna karakteren af moralspelen, så som de voro
beskaffade i sin ursprungliga gestalt. Men äfven i dessa spel
börja i sin ordning röja sig spår af andra elementer, hvilka
inom kort skulle bilda ett nytt och högre slag af dramatisk
vitterhet, liksom man i de gamla mirakelspelen här och der
upptäcker en benägenhet för de allegoriska personifikationer
som utgöra karakteren af moralspelet. Det skulle icke sakna
intresse att egna en särskild uppmärksamhet åt de moralspel
i hvilka dessa nya elementer börja visa sig, och hvilka
således redan kunna anses förbereda öfvergången till den moderna
tragedien och komedien. Men vi våga ej påräkna våra
läsares deltagande för en fortsatt undersökning af dessa föråldrade
skådespel, utan skynda till den egendomliga, art af den tidens
dramatiska konst som utgör mellanlänken mellan medeltidens
och den nyare tidens drama.
Den egentliga öfvergången till modernt drama göres af de
s. k. Interludes, hvilka äfven i det afseendet med rätta
kallas ’mellanspel” att de stå emellan moraliteten och komedien.
Deras uppfinnare var John Heywood, som lefde under
Henrik Vliks tid; hvarvid likväl bör anmärkas, att benämningen
Interlude förekommer tidigare redan under Edward IV:s tidr^\
men att den då användes att beteckna teatraliska produktioner,
i allmänhet. ’{ i * . *
John Heywood, gemenligen kallad epigrammatisten, sto<&i
mycken ynnest hos Henrik VIII för sina lustiga infall. ^
snart han lemnat universitetet uppträdde han såsom författare,
Tidskr. för Litt. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
