Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anställa en insamling af penningar, under det att hela hans
predikan är riktad emot girigheten. Aflatshandelns
bedrägerier satiriseras i de kostliga reliker som aflatskrilmaren
förevisar för att uppväcka andakt och erhålla penningar. Så
rekommenderar han t ex. en helig relik, som utgöres af den
hel. Treenighetens stortå: enhvar, säger han, som tager denna
i sin mun, kan derefter aldrig få tandvärk; vidare har han en
annan ”fullgod” relik, som består i den heliga Jungfruns slöja
(bon-grace) och ”franska mössa”; vidare en annan, ”lika
dyrbar”, som är ingenting mer och ingenting mindre än ”Alla
helgons käkben”, hvilket ofelbar!igen verkar emot gift.
Onekligen äro alla dessa sällsamma reliker lika många verkliga
humoristiska uppfinningar. Munken, aflatskrämaren och
kyrkoherden bjuda öfver hvarandra i mustiga kötteder, och
grannen Pratte är den enda af sällskapet som uppför sig
någorlunda anständigt.
Warton säger om Heywoods komedier att de sakna intrig,
humor och karakter. Collier finner detta yttrande orättvist,
antingen man betraktar hans arbeten i och för sig sjelfva
eller i jemförelse med de tröga och bedröfliga allegorier som
föregingo dem. Hvad intrigen angår, så bör man ihågkomma
att ingen af hans interludes eger mycket större omfång än
som kan medgifvas en enda akt i en vanlig komedi: de voro
endast ämnade att på ett lustigt sätt fylla en kort
mellanstund. Deras humor kan man endast i det fall bedömma att
man genomläser dem; och Collier förmenar att icke allenast
ganska mycket, ehuru grofkornigt, godt skämt finnes i hans
interlude som bär titeln: The four Ps (de fyra P:na),
hvilket är mera allmänt kändt genom Dodsleys edition deraf i
sina Old Plays, utan äfven att det så kallade ”muntra spelet
emellan Johan, äkta mannen, Tyb, hans hustru, och herr Jhan,
presten” (Merry Play between Johan, the husbande, Tyb, his
wife, and Syr Jhan, the preest), säkerligen förtjenar det
epitet som det bär på titelbladet: det är ett muntert spel, till
sin plan och sammansättning liknande en enaktsfarce. Johan
är en toffeliuktad äkta man, som i sin hustrus frånvaro
påstår sig vara herre i sitt hus; och som hon just är ur
vägen vid skådespelets början, så hotar han att bulta henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
