Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta historiska arbeten och ännu upprepas i de läroböcker som sättas i
skolungdomens händer. Den norska Krönikan berättar om konung
Sveg-der: ”Nanum in petram persequilur nec rediisse dicitur, quod pro cerlo
fabulosum creditur”, hvilka ord genom felaktig läsning blifvit i
Konunga-längden N. II sålunda återgifna: ”Manum in petram proiciens non
re-traxisse dicitur, quod pro certo fabulosum creditur.” iL0nhnr samma
läsart, med inflickande, efter ”dicitur”, af orden: ^j^^uo arguitur
for-tis.” Den gamla svenska öfversättningen (N. har ännu tydligare
utlagt den oriktiga läsningen sålunda: ”Han wj^swa starkr at han slo
hand sina oppa ena hael och hon fastnade ther.” Man ser lätt att
af-skrifvaren, antingen af misstag eller emedan han ej visste betydelsen af
originalets nanum (dverg), läst och skrifvit manum (hand), och att
han vidare genom oriktig upplösning af originalets förkortningar, eller
för att göra meningen tydligare med afseende på ordet ”manum”, satt
”proiciens” i st. f. ”persequitur” och ”retraxisse” i st. f. ^rediisse.”
Uppgiften om Svegders otroliga styrka måste således utmönstras ur vår
historia. Deremot öfverensstämmer krönikans verkliga uppgift, att
Sveg-der följt dvergen i klippan, med Thiodolfer och Sturleson.
I de anförda konungalängderna förekomma vidare många namn, ord
och hela meningar, hvilka likaledes uppenbart influtit genom oriktig
läsning af original-krönikan, t. ex. Fjolm i st. f. Fjolni; — Stotamuadh, i
st. f. Sciotanvath; — hoc nomen late sonat, i st. f. – latine sonat;
— quem Limafiordh indigne appellan t, i st. f. — indigene
appel-lant; — cum, i st. f. tantura; — venali, i st. f. Vendli (Vendelsvssel i
Jutland), hvilket ord utgifvarne af Scriptores genom en mindre lycklig
gissning trott böra läsas: ”veneno”; — Braetomund (hos Ericus Olai
Brautemundus), i st. f. Broutonund (Brautanund); — qui colti medum
yvarum (sic!), i st. f. qui ultra modum timens Ivarum. — Ett annat
märkvärdigt prof, huru genom oriktig läsning och uppfattning nya
meningar kunna uppkomma, finner man i de båda konungalängderna, då
orden i N. II: ”et fratre eius fasta” återgifvas i N. VI, förmodligen
efter någon svensk Öfversättare, som förvexlat mansnamnet Fasta (Fäste)
med verbum fasta (fästa, trolofva), sålunda: ”cujus fräter
despon-sav i t filiam eius.”
Den norska krönikans författare är okänd, likasom tiden när han
skrifvit. På goda grunder har Prof. Munch antagit, att den codex han
begagnat blifvit i sednare hälften af 15:de seklet kopierad efter en
codex skrifven i början af samma sekel efter en ännu äldre, hvars
uppkomst gissningsvis hänföres till slutet af 13:de eller början af l4:de
seklet. Denna utgifvarens förmodan bekräftas af de anförda svenska
konungalängderna. Den, att dömma efter innehållet, yngre af dessa
ko-nungalängder, N. VI, är hemtad ur Upsala domkyrkas pergamentscodex,
det s. k. Registrum Upsalense. Granskar man denna handskrift,
så visar sig att början af Ynglingaättens konungaserie, ifrån Inge till
pch med Domar, är skrifven med samma hand som de flesta
dokumen-terna i denna codex, således omkring år 1344, . då detta Registratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
