Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han af sina fiender blifvit beskylld, icke i allt varit förkastlig
visas af förteckningar öfver hans tillhörigheter, som ännu förvaras,
och hvaraf man ser att han hade ett för den tiden ovanligt
förråd af lagar och vittra skrifter. (Jfr Schröder, de luxu aulae
Magni Smek i Acta Soc. Scient. Ups. T. VIII). I öfrigt tyckes han,
likasom andra, böra få åtnjuta den förmånen att hållas för god
till dess han blifvit öfverbevisad om motsatsen *).
Emot våra föregående häfdatecknares behandling af
Unionstiden har Dr. F. blott en enda detaljerad anmärkning, hvilken
gäller afslutandet af sjelfva det s. k. unionsfordraget af år 1397.
Geijer- hade derom yttrat, att det var ett uppenbart hastverk,
att föreningen vore knuten af tillfölliga intressen, «en händelse,
som ser ut som en tanke», men att hvad en sådan förening var
eller kunde blifva, derom förmärkes ingen slags aning hvarken
hos stiftaren eller någon annan, hvarföre ock unionen är ett stort
namn som gått förbi utan begrepp.» (Sv. Folk. Hist. I. 215,223).
Dr. F. har deremot invändt, att det vore omöjligt att «en så
jättestor handling som unionen skulle hafva uppkommit tanklöst,
*) Vi anföra hör ett utdrag af en förf. som Dr. F. ofta åberopat,
då hans uppgifter och omdömen varit hemtade ur Rimkrönikan och
Ericns Olai, den skarpsynte Olaus Petri: ”Är också nog troendes att
thet hafver icke aldeles vordet Vätt handlat med thenna Konung Magnus.
... Så skrifva dock sombligä etc. ... Någon skuld kan han väl hafva
hafft, men ganska illa hafver han varit utförd, hvilket ock mycket deräf
kommet är, att han var i Påfvens bann, och interdict eller förbod var
kommet öfver landet för hans skull och stod länge, ty han bar opp
’ Romskottet och hölt thet inne med sig, hvilket altijd plägade till Rom
sändas af hans Land och Rijke. Till hvilka penningar ändock han nu
för thenne Ryssefeigden skull väl synes hafva någon rätt, ty Påfven
gifver och före, att thessa penningar skola utleggias till att försvara
Ghristendomen med för the Ochristna. Likväl såsom man tå allmänt
var till sinnes, vardt hans ynnest, som dock icke stor var i landena,
för then saken skull än så mycket mindre. Så hade han och gripit
Biskop Heming i Åbo, men för hvad sak vet man icke, hvilket och
efter som tijden tillsade, tå vart räknat för en bannsgierning, efifter
han intet achtade sådana bann eller interdict, thet dock alla räknada
högt, ty vardt han räknat för en öfvergifven man och talas alt ondt
om honom och hans lefverne. Men största agget och hatet emellan
Rijksens Råd och honom, gick theraf att han förächtade Adelen och the
gambla och tog unga the som af ringa slächt voro, i sitt Råd, och satte
them långt fram öfver the andra, thet Rijksens Råd och meniga Adeleft
storliga misshagade. Script. Rer. Svec. I. n, 268. &
Tidskr. för Litt* v>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
