Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIO
/
George Peele.
George Peele (*j- före 4598) har af sin samtida Nash
erhållit det vitsord att han var «primus verborum artifex» (den
förste bland ordkonstnärer). Denna fras beskrifver på ett träffande
sätt karakteren af Peeles poesi: hans snille var icke djerft och
originellt och saknade den poetiska uppfinningens alla högre
egenskaper; men han hade en mjukhet i fantasien, en behag—
fullhet i uttrycket, en melodi i versifikationen, hvaruti’ingen
annan kunde mäta sig med honom under den tidigare
perioden af hans verksamhet. Den korrekthet i diktionen som han
städse eftersträfvade hindrade honom likväl att behandla blank—
versen med den frihet och omvexling som utgör just ©tt af
de väsentliga företrädena hos detta dramatiska versmått, och
hvari Marlowe ådagalade ett mästerskap, som ingen af hans
samtida begrep eller kunde tillegna sig.
Bland Peeles skådespel förtjenar «The Old Wifes Tale» att
nämnas hufvudsakligen af det skäl^ att Warton gjort det till
föremål för en vidlyftig undersökning, för att ådagalägga
likheten mellan detsamma och Miltons Mask-spel Comus. Det
återstår emellertid att undersöka huruvida icke bådä begagnade
en och samma äldre saga, som man ännu icke igenfunnit. Om
så är har den ena såsom en lätthändt versmakare utblandat
den med en vämjelig massa af drafvel och orimligheter, den
andra åter såsom en ädel skald klädt den i en storartad och
värdig drägt och smyckat den med lika mycken enkelhet som
behag. Peeles «Old Wifes Tale» är ingenting annat än en
käringsaga, i hvilken författaren synes hafva begagnat sina
ma-terialier med ganska medelmåttig talang och en temligen fattig
fantasi.
Äfven Peele bar försökt sig i det historiska skådespelet.
Hans «King Edward I» är en af Englands äldsta
«Chromcle-histories» på blankvers, och förtjenar uppmärksamhet snarare af
det skälet än af något annat. Pjesen är i alla afseenden
medelmåttig, dessutom i sitt nuvarande skick stympad, och långt
underlägsen Marlowe s Edward II, som kanske föresväfvat
författaren såsom mönster. — Bäst bland Peeles dramer har man
ansett hans «King David and Fair Bathseba.» Planen följer
helt konstlöst bibelns berättelse. Dess egentliga förtjenst torde
likväl inskränka sig till en skön stil och en felfri versifikation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
