Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då maA tror sig obemärkt; ty dét finnes en känslans
innerlighet som det passar att dölja och blott uppenbara för Gud,
liksom en qvinnas skönhet vill vara dold för hvar och en, och
blott uppenbar för den älskade. Derföre beslöt jag att äflägsna
mig ; men de föréta ord jag hörde fängslade starkt: och då jag
fruktade att genom bullret vid min bortgång störa mera än
genom att sitta stilla, valde jag det sista, och blef nu vittne
till ett uppträde, som, huru högtidligt det än var, dock icke
förnärmades af min närvaro. Genom löfven såg jag att tvenne
voro der: en gubbe med hvitt bår och en gosse på omkring
tio år. De voro" begge sorgklä4da och suto vid en nyligen igen-,
kastad gr af, hvaraf lätt kunde slutas, att en nyligen liden
förlust sysselsatte dem. Gubbens ärevördiga gestalt blef vid afton-,
rodnans förklaring ännu högtidligare; pdh hans lugna men ändå
upprörda stämma återgaf ordet så: väl tydligt som med den
innerlighet defo bada hos den talande. Stundom gjorde han ett
uppehåll, då rösten qväfdes af gråt eller stämningen afbröts i
en suck. Ty stämningen är som flöden Niger i ^frika: ingen
kände dess ursprung, ingen känner dess utlopp; blott dess
utsträckning är bekant. A£ samtalet erfor jag, att dep lilla gossen
var gubbens sonson, och att den hvars graf de besökte var
godsens fader. Troligtvis var hela den öfriga slägten utdöd,
etaedän ingen nämdea; hvarom jag ock blef förvissad vid ett
sednaré bfesök, då jag på grafvården läste namnen på de många *
aflidoa. Gubbem talade med barnet;om, att han nu icke längré
hade någon fader, ingen att hålla sig till utom-en gammal man,
som: dock var alltför gammal för honom, och som sjelf längtade
hérti från ver Iden; men att det fanns en Gud i him lame, efter
hvilkeft all faderlighet. är uppkallad i himlen och på jorden, att
det vai* ett namn i. hvilket låg frälsning, Jesu Christi namn.
Hanv höll inne ett ögonblick, och då sade han halfhögt till sig
sjelf: «0 ve, ätt denna tröst skulle blifva mig till förskräckelse!
att han r min son, som nu är nedlagd i graf ven, gick miste om
den! Hvartill allt mitt hopp, all min omsorg, hvartill all hans
vishet, då m hans död midt i villfarelsen skall göra en
troendes själ oviss om hans frälsning, föra mina grå hår med sorg
i grafven?» Derpå talade han åter med barnet. Han
berättade, att det fanns en visdom 9 som ville fy ga forbi ironj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
