- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
241

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hiétortékf som’ Jfesu person. Här är kristendomen satt i
förhållande till lifvet. Författaren har nått <fet högsta som inom
sedTighetens1 område kan åstadkommas: — Vi öfvergå
forden-ékull tilf åéh religiösa tillvaron.

vt.

De hinder som i våra dagar lagt sig i Vägen för tillvaro i:
religiös bestämning - förskrifva sig dels från den nyare
filosofien, dels från vår tids vana att taga kristendomen fåfängligt.
Den filosofiska betraktelsen fattar kriSténdomen såsom historisk
företeelse och tror sig känna dess inre af,dess yttre. Detta är
omöjligt. Tag ett äkta par! Se, deras äktenskap utpräglar sig
tydligt i dét yttre: det bildar en företeelse i tillvaron (uti det
lÖrntfre’, liksom kristendomen verldshistoriskt har utpräglat hela
lifvet); men deras äktenskapliga kärlek är ingen historisk
företeelse. Det som framter sig är det obetydliga, som blott
genani kärleken har betydelse för de gifta. Sammalunda med
kristendomen. Den osynliga kyrkan är ingen historisk företeelse.
Hon Tåter alldeles icke betrakta sig såsom något som ställer sig
framför våra blickar? ty hon är till blott i innerligheten.
Således kan för den filosofiskt tänkande frågan om hans personliga
salighet alldeles icke fratnkomma, just emedan hans uppgift
består uti att komma mer och mer bort ifrån sig sjelf, att
försvinna för sig sjelf och blifva «spekulationens skådande kraft.»

Ingalunda bättre står det till med det vanliga, visserligen
icke tänkande men icke dessmindre i det yttre fallande, till—
egnahdet af kristendomen, i det man antingen, utan att gå
vidare, menar sig vara kristen, emedan man är döpt, konfirmerad
o. s. v., eller bygger saligheten på den hel. Skrift såsom
historiskt aktstycke, på kyrkan såsom fortfarande apostolisk
inrättning, eller på dc aderton seklernas bevis för kristendomens
sanning. Den största möjliga yisshet i förhållande till det
historiska är likväl i sig sjelf intet annat än ett närmande till
visshet. Ett sådant närmande är alltför liten säkerhet att derpä
bygga saligheten; ja, det är så oensartadt med en evig
salighet r att intet facit kan uppkomma. Det är detta historiska
betraktelsesätt, och det deraf närda lärosättet, som genom pn
skenbar förening af det yttre och inre för<jväft allt det inre i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free