Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga och psykiska, hvari anden är utesluten. Menniskan visste
icke med sig att hon var bestämd såsom ande; och detta är
just förtviflan. Vi se också förtviflan i den grekiska
Jieden-domen åtföljd af sin trogne ledsagare, af ångesten. Öfverallt i
Hellenismen gör sig gällande en ångest för ett okändt intet —
för ödet.
*
Till och med det som nu och i alla tider är det skönaste
och älskvärdaste af allt, en qvinlig ungdomlighet, som är idel
frid och harmoni och glädje — det är dock förtviflan. Detta
är nemligen lycka, men lycka är ingen bestämning af ande; och
långt, långt inne, innerst i lyckans doldaste gömma, der bor
också ångesten, som är förtviflan. Förtviflan vill så gerna blifva
qvar derinne; ty det är dess käraste, mest utsökta
bonings-ställe: innerst inne i lyckan. Den högsta lycka här i verlden
är förtviflad; ty så är allt utom den religiösa tillvaron.
Sina religiösa betraktelser och iakttagelser har K. meddelat
dels under eget namn («Kjerlighedens Gjerninger» och
«Christel i ge Taler»), dels under pseudonymen Anti-Climacus
(«Syg-dommen til Döden» och «Indö velse i Christendom»). Emellan
den religiösa tillvaron och den sedliga, eller hvarje annan
tillvaro som helst, är befästadt ett omätligt svalg, som menniskan
icke kan komma öfver utan genom det hos K. så ofta omtalade
«språnget», hvilket åter endast med gudomligt bistånd kan
företagas. Hon måste nemligen ur hela det timliga området
svinga sig in i det eviga, genom det vågstycket att med
innerlighetens hela kraft såsom räddningsplanka omfatta det ofattliga,
«det paradoxe.» Den räddande hand som räckes henne synes
vara just det svagaste hjelpmetjel: det är handen af en, —
menniska, som dertill satt sig i strid med allt beståndande och
historiskt, derigenom att hon påstår sig,vara Gud. Det begäres,
att hon på denna historiska ohistoriskhet, detta i tiden
hän-flutna, otn hvilket hon icke ens kan få en fullkomlig yttre
visshet, skall rädda sig ur tiden till evig salighet; att hon på en
grund hvars otillförlitlighet hennes förnuft tillräckligt pröfvat
skall bygga sitt allt. Vore det åtminstone en lära som
rättfram blef henne meddelad, så vore det ingen svårighet att
omfatta densamma; men här är det sjelfva lärarens tillvaro, en
tillvaro full af motsägelser ett lif hvars sanning endast be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0249.html
